langtantillliten.blogg.se

1 13 februari 2015 @ 20:16 Läs mer >>

Påväg hem från kontrollen på förlossningen på onsdagen så började en och annan värk komma. Kände att de tog o mer än förvärkarna, men istället för att det liknade sammandragningar så var det som kramp/värk i höften. På kvällen tilltog de och jag sov inte mer än nån kvart här o där den natten. Inte Peter heller direkt.b Började ta tiden framåt morgonen men då det var 10-20 min mellan så beslöt Peter att åka till jobbet Kl 5:30. Kopplade in mig på min TENS och kände hur den hjälpte mot topparna. Kl 8 var det 7min mellan värkarna och jag ringde svärföräldrarna som kom och hämtade hunden, matade hönsen, svärmor tog på mig kläder trots att jag protesterade och sen blev hon så nervös att hon började städa (!!) jag ringde Peter kl 9 och strax efter förlossningen. Då var det 3-5 min mellan värkarna och de höll i en minut. Det var underbart att stöna och andas in näsa ut mun om och om igen. De ville att vi kom in och vi åkte direkt. Väl inne konstaterarde de att livmoderetappen var helt utplånad och jag var öppen 3 cm. Valde att stå i gåstol och vanka lite av och an, efter nån timme bad jag om lustgas. Sen är tiden omöjlig att komma ihåg för mig. Tyckte inte lustgasen hjälpte i början, men när jag väl fick in tekniken så hade jag stor nytta av den, har idag blåmärken efter masken, haha! Efter ett tag (4 timmar?) kollade de mig igen och jag var öppen 5cm. Helt normal takt för en förstföderska sa de och frågade om jag ville bada. Jag var ju öppen för allt så jag tackade ja och vi fick vara i ett litet spaliknande rum och när värkarna kom spolade Peter hett vatten på min ländrygg medan jag stod på alla fyra och vajade sida till sida. Hade ju som mål att hålla mig rörlig och tror verkligen det hjälpte! Samtidigt tog jag vara på varje paus och tänkte på att slappna av och njuta. Värk blev norm och vila belöning. En timme badade jag sen gick vi tillbaka till rummet. Då saknade jag lustgasen! De tog ctg igen då värkarna avtagit lite efter badet men då de inte fick bra kontakt med Lucky pga att jag rörde mig hela tiden valde de att ta hål på fosterhinnan och sätta en elektro på Luckys huvud. Inget av det kändes! Dock hade jag knappt öppnat mig mer. Peter tog och matade mig då och efter ett tag tilltog värkarna igen och vi diskuterade Ev ytterligare smärtstillande. Då jag tyckte trycket var värre än smärtan så tackade jag nej till både ryggmärgsbedövning och akupunktur, då de båda ju behåller trycket men minskar smärtan. Jag visste ju också att ryggmärgsbedövningen skulle göra mig stillaliggande och kanske sakta in allt och nu ville jag bara bli klar och sova. Plötsligt ville kroppen börja krysta, vilket jag inte fick. Omöjlig begäran kan jag nog påstå! Såå skönt att krysta när det trycker. Några värkar senare kom de fram till att jag var helt öppen men hade en kant kvar, samtidigt gick Luckys hjärtslag ner vid värkarna. Barnläkaren tillkallades, ett blodprov togs på Luckys huvud men det såg bra ut, sen gick det snabbt, jag fick värkstimulerande dropp, en avslappnande spruta i skinkan och barnmorskan förvandlades till en aerobicsinstruktör som höll undan kanten (?) och hejade på mig som attan! De sa att klockan ju var 22(?) så kunde bli 12:e eller fredag den 13:de. Helsike heller att set blir fredag den 13:de tänkte jag och tog i för glatta livet. Peter var guld som höll mitt huvud, skötte masken, peppade och hejade på och plötsligt säger de: "krysta inte nu! Flåsa!" Vadå krysta inte? Var ju så jäkla skönt att krysta och så skulle jag vänta!! Nu vet jag ju att det var för att det ska töjas ut innan huvudet kommer ut. Så fick jag krysta igen och plötsligt försvinner allt tryck och upp kommer en skrynklig rackare som kom med ansiktet uppåt 22:44. Min första tanke var "vad stor den är! Kändes inte så!" så skulle Peter kolla könet och hör honom chockat säga "en flicka!!". Vi var ju så säkra på att det var en pojke, som hette Viljar och var 52-54cm lång och vägde 3,6-4,2 kg. Ut kom alltså en tjej, 3226gram och 49 cm lång! Så fel Vi haft :) men så underbar hon var! Och är ;) var redo att krysta ut moderkakan men den kom genom att barnmorskan drog i navelsträngen efter att vi alla hämtat oss, Lucky bajsat på mig och Peter klippt navelsträngen. Efter det fick peter ta Lucky medan jag undersöktes och syddes. Var innan livrädd att spricka mycket men barnmorskan var väldigt nöjd. Med tre bedövningar (gel, spray och tandläkarbedövning) plus lustgas så var det en mycket behaglig upplevelse att sys ;) sen skulle vi försöka amma och Lucky sög tag direkt, Inga problem alls. Det har pratats om eftervärkar och ont i brösten första gången men det hade jag inget problem med. Var väl fortfarande så hög/bedövad :p när de tryckte på min mage däremot för att få livmodern att dra ihop sig så kändes det ju. Och träningsvärken idag, fy fan! Benen bara lyder mig inte!

Just nu är vi på patienthotellet. Lucky och Peter sover i en säng och jag slöar. Går inte sova just nu, får hoppas jag kan det snart, har sovit tre timmar på två dygn! Har fått diklofenak mot eftervärkar men ta. bara Alvedon än så länge. Får väl se om det blir sämre. Vi blir väl kvar till söndag tror jag.

Sammanfattning: MYCKET bättre upplevelse än jag någonsin trott eller hoppats på! Kanske går in här och ändrar nåt när jag får mer struktur i hjärnan.

Förlossningen

3 27 januari 2015 @ 20:41 Läs mer >>

Samlar alla veckorna här istället för att fylla bloggen med bilder ;)

2 februari 2015: vecka 40

Lucky: ca 51 cm och runt 3,6 kg.

Jag: Plötsligt kom det bristningar med besked. Det gör absolut inget, men blev väldigt förvånad när jag på kvällen inte har några förutom lite runt naveln, och på morgonen har det bara exploderat av bristningar. Annars är det som förra veckan. Mycket mer törstig bara, blir plötsligt så törstig så jag inte står ut om jag inte får dricka NU!

27 januari 2015: vecka 39

Lucky: ca 50cm lång och väger runt 3,2kg. Det märks att Lucky tycker det är väl trångt i magen nu. Mycket bökande.

Jag: Jag behöver tydligen äta och sova mycket nu, och kan sova oroligt. Faktum är att jag sover djupt och tungt nästan hela nätterna. Lucky har börjat vara vaken på dagen och sova på nätterna, tror det bidrar till min goda sömn. Andningen är lättare sedan magen droppat ned en bit.

15 januari 2015: vecka 37

Lucky: Väger runt 3 kilo och är ca 48cm lång. (varierar ju väldigt från barn till barn) Är fixerad och redo för födsel.

Jag: Bäckenet ska nu vara ganska uppluckrat, och ja det blir inga långa promenader! Det ska kunna vara svårt att sova, vilket stämmer ibland, vissa nätter sover jag ju typ 12 timmar, med två vakenperioder bara för toabesök och höftsmärtor. I övrigt mår jag ganska bra! Lite illamående och trötthet, men det kan bero på järnbristen, och så har jag svårt med andningen om jag lutar mig bakåt.

30 december 2014: vecka 35

Det går så rasandes fort nu så jag hinner inte med att koppla att det har gått ännu en vecka!

Lucky: väger ca 2,4kg (BM gissar på 2,6) tränar matsmältningen och ligger upp och ner. Barnmorskan sa till oss i måndags att skulle Lucky födas nu så skulle hen vara färdigutvecklad med två undantag: sugreflexen är inte där än och hen kan ha svårt att hålla tempen. Men eftersom vi är så säkra på att jag kommer föda i vecka 42 så är det ju inte så viktig fakta egentligen.

Jag: Enligt vårdguiden kan jag ha ökat mellan 11-13 kilo. Ta bort 10 från det senare så har vi sanningen. Man kan bli mer lättirriterad då man har svårt att hitta bekväma ställningar och allt värker, och Ooo,ja! Allt tar emot: resa sig, sätta sig, lägga sig, ta sig ur sängen, gå, äta, kissa, nå saker, komma förbi saker, sätta sig i bilen, gå ur bilen, bädda, laga mat, spela på datorn, allt är mer omständigt och medför djupa suckar och stön. MEN veckorna pinnar ju på och snart är januari här och bara 1-1,5 månad kvar! Och jag kommer vara ledig! :D

22 december 2014: vecka 34

Lucky: Om förlossningen skulle starta nu så skulle inte förlossningspersonalen försöka skjuta upp den. Lucky skulle klara sig bra utanför magen, med bara lite hjälp att hålla värmen. Lucky ska väga kring 2,3 kg (har hen hållit sin viktuppgång så är vikten troligen 2,5kg.)

Jag: kan nu känna av förvärkar (vilket jag ju har) av att livmodern tränar inför förlossningen. När Lucky rör sig livligt kan jag också känna huvudet i bäckenet som skaver så det ilar. Min mage har (faktiskt inatt) dragit sig nedåt en bit, men jag tycker fortfarande att det trycker på lungorna när Lucky sträcker på sig eller sparkar till. I ett par dagar har vi sett rumpan vippa fram och tillbaka under huden. Blivande morfar Tommy säger att hen dansar samba, vem vet :)

Ett 34 veckor gammalt foster som är 46 centimeter långt.

9 december 2014: vecka 32

Lucky: På 1177 står att Lucky nu kan ha vänt sig så huvudet är nedåt, vilket inte är fallet än. Sparkarna ska nu kännas mer som knuffar för att det är trängre för barnet att röra sig, det är inte heller fallet. Inatt sparkades det (och då rejäla sparkar) så jag inte kunde sova. Idag har jag varit öm så varje buff inifrån har värkt som i öppna sår.

Jag: Det blir trångt i magen nu och som över en natt har jag fått svårt att röra mig. Har jag suttit en stund så måste jag ta sats och sen halta iväg. Jag har börjat må illa till och från, men inte så kraftigt som i början av graviditeten.

2 december 2014: vecka31

Lucky: kan nu fokusera blicken och se bättre skillnad på mörker och ljus. Hen ska också kunna känna igen musik som hen hört upprepade tillfällen (hur de nu vet det).

Jag: Kan ha gått upp 8-10kg, jag har gått upp 2kg totalt. Min lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Från och med nu ska jag besöka barnmorskan varannan vecka, men det har jag gjort ett tag och nu har jag inte nästa möte förens om en månad. Men allt var ju bra, så troligen därför?

19 november 2014: vecka 29

Lucky: ska ha växt en cm och gått upp lite till. Lucky kan drömma nu (undrar vad hen drömmer om...) och ska nu kunna nå revbenen och sparka på urinblåsan, vilket Lucky redan gjort i några veckor! Lucky fortsätter vara väldigt aktiv varannan dag, och varannan dag bara på kvällen.

Jag: Det kan nu kännas som att inre organ trängs undan, och ja, det kan man ju minst sagt säga! Bebisen kan sparka så det syns utan på och man kan bli öm, och ja, det stämmer det med! Ibland spänner också magen som om jag hade ett bälte rakt över som jag behöver spänna upp...

10 november 2014: vecka 28

Lucky: Väger drygt ett kilo och är ca 39cm lång. Har börjat sträcka på sig så huvudet trycker på revbenen.

Jag: Nu kan jag ha gått upp 8-11 kg enligt vårdguiden, jag har gått upp 2 kg. Däremot har de rätt att det är svårare och svårare att röra sig som innan. Överkroppen är liksom stel och inte direkt följsam. Känsloyttringar och reaktioner kan bli starkare igen, vilket de verkligen blivit! Exploderar på en sekund, gråter i en handvändning men kan också börja skratta åt alltihop direkt efter.

3 november 2014: vecka 27

Lucky: Väger runt kilot och är väldigt aktiv, speciellt på kvällarna, men såfort Peter lägger handen på så slutar Lucky att sparka. Igår på morgonen låg vi dock och tittade på när huden på magen rörde sig då och då, för att Lucky var emot där. Lucky når i vissa lägen mina nedersta revben och det är minst sagt obekvämt när hen sparkar där.

Jag: Ingen större skillnad mot förra vekan, förutom att rörelserna i magen är mer och mer påtagliga.

27 oktober 2014: vecka 26

Lucky: är nu ca 35 cm lång och väger 800-900gram. Nu börjar Lucky öppna och sänga ögonen och öva på att andas genom att dra in fostervatten i lungorna.

Jag: Nu börjar jag märka mer och mer att Lucky reagerar på ljud, rörelserna i magen är tydliga. Halsbrännan är i perioder bättre, och jag har vant mig vid magen på något sätt. På arbetet märker jag att den är i vägen när jag lyfter lådor, men annars känns det som innan jag blev gravid, med undantag för trötthet, svullnad och tryck och att det rör sig.

20 oktober 2014: vecka 25

Lucky: ca 33 cm lång och väger runt 700 gram. Lucky kan nu knyta händerna och ta tag i fötterna. Lucky ska kunna reagera mer på min röst nu än omgivande ljud, och har sin egen vaken- och sovrytm i min mage. Korttidsminnet har utvecklats och känslen fungerar.

Jag; Enligt 1177 ska jag vara uppmärksam på att barnet rör sig varje dag och lära känna dess rytm. Lucky har börjat sparka på urinblåsan då och då, vilket skapar lätt panik när jag är kissnödig. Vissa dagar är hen jättesprallig och andra lite lugnare, men jag oroas inte över det. Snart nog kommer en aktiv dag igen.

Jag har fått ökad halsbränna och kramp, bäckenet är som vanligt stelt och då och då med ilande smärta.

13 oktober 2014: vecka 24

Lucky: är ca 30 cm lång och väger 600 gram. Huden blir tjockare och nu är lungorna färdiga för att andas luft om det skulle födas. Hörseln är nu så god så Lucky känner igen mammas och pappas röster, samt mammas hjärtslag. Att Lucky hör har vi märkt på att Lucky vaknar och sprattlar till när väckarklockan ringer på morgonen. Nu börjar det bli trängre i fostersäcken, kanske är därför jag känner mer och mer rörelser.

Jag: Jag ska kunna ha gått upp 5-7 kg, men jag har gått ner ett istället. I övrigt har illamåendet kommit tillbaka, men jag kräks tack och lov inte. Foglossningen gör att min vikarie ska ta en dag i veckan - hoppas jag - och att jag vaknar på natten av att jag sovit på rygg och inte kommer runt till sidläge. Jag känner små sammandragningar ibland och har kramp i vaderna ofta. Drömmarna börjar bli sjukare och sjukare och halsbrännan är jobbig! Speciellt på jobbet där jag böjer mig ofta.

Nu har även Peter kunnat känna Luckys rörelser då och då.

2 oktober 2014: vecka 22

Var länge sedan jag skrev här! Men händer inte så mycket med utvecklingen just nu.

Lucky: 27 cm lång och väger runt 450 gram. Ögonen är slutna men Lucky kan se ljus och mörker genom ögonlocken.

Jag: Jag har foglossning och halsbränna. Lucky sparkar då och då, det känns som nervryckningar fast lite tydligare på något sätt. Eller som att någon petar en inifrån. Jag har gått ner ett kilo igen.

17 september 2014: vecka 19+2

Lucky: är nu ca 24 cm lång och väger runt 350 gram. Lucky har ögonfransar, kanske lite hår och har utvecklat känsel.

Jag: Jag ska må bra nu, men är förkyld så märker inte av det iofs.

1 september 2014 @ 7:55: vecka 17+0

Lucky: är nu 20 cm lång (!!!) och väger runt 250gram och har nu lagrat lite fett (så troligen en ännu större knubbis än första ultraljudet) fingrar och tår är mer färdiga med små fingeravtryck anandes. (Enligt Liberos hemsida har barnet även öfonbryn och ögonfransar nu)

Jag: Enligt 1177 ska jag nu ha gått upp 3-6 kg. Vägde mig i torsdags och hade gått upp 2 kg och vägde nu exakt som när jag blev gravid! Alltså ökat 0,0 kg. Men eftersom jag redan var kurvig så har barnet och jag att ta av och det är ingen fara för barnet! Om två veckor får vi se Lucky-skrutt igen <3

25 augusti 2014 @ 8:40: vecka 16+0

Lucky: Lycky växer fort nu och kroppen växer ikapp huvudet. Brunt fett lagras nu, det som hjälper Lucky att hålla sig varm vid födseln, och fosterfettet som ligger utan på huden skapas också, för att skydda mot att fostervattnet blöter upp huden.

Jag: Man ska nu ha gått upp mellan 2-5 kg, jag har inte vägt mig på länge så får väl se när jag stöter på en våg! Kroppens slemhinnor svullnar så tandköttet blöder lättare, näsan känns täppt och man kan få näsblod. Jag har ju dock haft det ett tag! Redan i juli hade jag dagar med forsande näsblod, något jag aldrig haft innan! Känner inte att det är värre nu! Man kan även svettas med än vanligt nu, men det har jag gjort länge med, och det är pga den ökade blodmängden. I övrigt kräks jag fortfarande, men jag är piggare och mår mindre illa!

18 augusti 2014 @ 15:42: vecka 15+0

Lucky: Lucky ska nu ha lagt på sig 50 gram och växt 2 cm. Nu fungerar nervsystemet så att Lucky kan styra sina rörelser, och skelettet har hårdnat. Fostret har nu hörsel och kan rycka till om det uppstår plötsliga ljud.

Jag: Jag kräks ännu, inte varje dag, men det händer! Häromdagen kände jag av vad jag trodde var mensvärk, sen trodde jag det var förstoppning, nu när den är mer exakt värken förstår jag att det är så kallad foglossning. En molande värk i ländryggen och bäckenet fram, ner i rumpan och ljumskarna. I natt vaknade jag när jag vände mig och kände det som om någon högg mig med en kniv rakt i ländryggen. Men jag klagar inte! ;)

11 augusti 2014 @ 9:03 : vecka 14+0

Lucky: Lucky växer så det knakar, från topp till tå hela 14cm, och väger ca 100 g. Lucky kan få in tummen i munnen (som vi såg på ultraljudet), men kan fortfarande inte styra sina rörelser.

Jag: Enligt 1177 så kan jag bli sugen på mjölk pga att fostret lagrar kalcium, och det är helt rätt! Dricker massor med mjölk! Mitt hjärtas kapacitet kommer fram till vecka 32 öka med 30-50 procent, för att hålla både mig och Lucky syresatt.

Mina humörssvängningar ska bli större nu, men jag tycker det är bättre, Peter med! Däremot har jag börjat kräkas, alltid 10:55!

Ett 15 veckor gammalt foster, 14 centimeter långt.

29 juli 2014 @ 11:42 : vecka 12+2

Jag har nu gått fulla tre månader och in i andra trimestern!! :D

Lucky: Lucky är nu ca 6 cm lång och väger runt 60gram. Skelettet som innan varit mjukt börjar nu hårdna. Risken för missfall har nu minskat betydligt och efter den här veckan tillkommer få missbildningar.

Jag: Min mage har svullnat upp så alla som möter mig frågar när vi ska ha barn. Jag mår bättre och bättre, men ibland kommer illamåendet som en överraskning. Mitt ena bröst har börjat läcka mjölk, något som är lite tidigt men helt normalt. Jag är nu mer aktiv även om jag känner att jag är flåsigare och hjärtat får jobba lite hårdare.

22 juli 2014 @ 22:47 : vecka 11+2

Lucky: Missfallsrisken är nu låg! Moderkakan och navelsträngen försörjer Lucky helt med näring och syre. Lucky är ca 5 cm lång och har dubblat sin vikt sedan förra veckan. Huden är tunn och genomskinlig, överläppen har bildat en armorbåge, fingernaglarna blir tydligare och fingeravtrycken bildas. Ansiktsdragen finns där och nästan alla organ och funktioner är på plats.

Jag: Illamåendet och tröttheten börjar troligen avta och "vissa har gått upp några kilo" :)

19 juli 2014 @ 19:46 : vecka 10+6

Lucky: Lucky är nu ca 4 cm lång och väger 8 gram. Lucky rör sig, ögonen har täckts av ögonlock, tarmarna kryper in i magen från navelsträngen och könsorganet tar form.

Jag: Blodmängden i min kropp ökar, vilket kan få mig att känna mig trött, dock känner jag mig inte mycket tröttare än andra veckor. Illamåendet har börjat ge med sig däremot gråter jag lättare.

6 juli 2014 @ 18:30 : vecka 9+0

Idag har det passerat 9 hela veckor, och jag går med stora steg in i vecka 10!

Lucky: Nu går barnet fran att kallas embryo till att kallas foster. De flesta av kroppens organ finns och ska bara växa och börja fungera! Huvudet står för 50% av kroppen, Lucky är ca 3 cm lång och väger runt 5 gram. Nerverna utvecklas i hög fart och ögon och näsa är tydliga och nästan på rätt plats. Öronen är små knoppar på huvudet.

Jag: Brösten fortsätter växa och jag kan uppleva nästäppa (vilket jag märker och gör). Själv har jag upplevt att jag mår mer och mer diffust illa, men är piggare på något vis. Jag är arg och irriterad då och då, men det ska vara hormonerna ;)

1 juli 2014 @ 08:56 : Vecka 8+2

Lucky:

Lucky är nu ca 2 cm och börjar likna en människa, då huvudet har fått en nacke och barnet har nu öron, ögonlock och anlagen till näsan kan synas. Forstets svans försvinner, och likaså simhuden mellan fingrar och tår. De inre delarna av könsorganet finns redan, medan de yttre ser likadana ut oavsett om det är en pojke eller flicka.

Jag:

"Många kvinnor oroar sig vid den här tiden" för allt möjligt. Munnen är mer svullen och skör och tandköttet är mjukare och blöder lätt.

ett foster i vecka nio som är två till tre centimeter långt

Bilder och informationen är lånad härifrån

Bebisen växer

2 8 november 2014 @ 09:24 Läs mer >>

Känslorna svallar och jag är jättelättstött just nu. Oroar mig för allt och befarar det värsta. Känner igen det, var likadant innan jag började med Citalopramen, men jag ska banne mig inte börja igen! Försöker använda mig av mina KBTtekniker och känner att jag ringer familjemedlemmar och vänner i ett för stöd och lugnande. Tack för att ni står ut med mina ångestladdade samtal! Idag grät jag av ångest när Peter skulle åka på jakt (inte därför utan av rädsla för listeria). Inte lätt för Peter att säga hejdå och åka och njuta av jakten då kanske...då kände jag mig dum för det, men kan ju inte gå omkring och låtsas som att allt är toppen, då blir det bara mycket större än om jag får gråta en liten stund och bli pussad på. Sen protesterade Ziva högljudt för att hon inte fick följa med Peter idag, så då fick jag sysselsätta henne en stund så hon glömmer att han gått, och sen kändes det bättre! Ziva ligger nu i hallen och väntar på att Husse kommer hem igen. Suck...

Igår var vi hos vänner och åt lammstek och spelade Settlers. Jag vann såklart! ;) Älskar Settlers, önskar vi var fler här i huset så vi kunde spela det då och då, bara Peter går inte, han bara muttrar att man fuskar. :)

Nähä, nu ska jag jobba av lite administrativt som ligger efter och sen plocka här hemma så det blir fint inför kvällens upptåg!

Årets första snö ;)

Turbulent

1 22 maj 2014 @ 09:27 Läs mer >>

Nu är jag då ruvare! Vi har bytt "namnet" på embryot från Liten#3 till Lucky. Peter som började, nu är jag också fast! :) Testdag är 6/6, svärfars födelsedag!

Ruvdag 1: Extra svullen mage (har haft det sedan äggplocket). Annars mår jag toppen! Blev trött, men gick upp tidigt, fick på kvällen, men jag klippte lite gräs i värmen, så inte så konstigt!

Ruvdag 2: Fick mensvärk efter dammsugningen. Vilade, gick en promenad och kände då "ryckningar" i magen som vid förra missfallet. La mig ner och låg så till Peter kom hem. Jag tar inga risker! Vi fick brev från RMC igår. Tyvärr klarade sig inte de andra embryorna, så vi har nu ingen back up plan längre. Våra poäng är slut, och i och med det blir det nu inga fler IVF försök. Lucky är nu vårt sista hopp om en graviditet. Tar den så behövs ju inga fler, men visst ökade oron dramatiskt! Så Lucky: fastna, utvecklas, överlev!!

Ruvdag 3: Åkte till stan och handlade lite växter och mat inför helgen. Tänkte att om jag var där 10 skulle jag nog missa köerna som blir runt lunch. Ack så fel jag hade! I övrigt är allt bra. Varm, trött (sov middag) och öm.

Ruvdag 4: Lugn dag idag! Äventyr i Moshult och lite mensvärk, men kan också vara tarmen där...

Ruvdag 5: Jag är så känslosam nu! Gråter av allt. Men kan ju vara oron med, och känslan av att vi aldrig kommer bli föräldrar! Brösten ömmar och livmodern påpekar sin existens! Så ingen skillnad mot när jag tog hormonerna alltså! :p

Ruvdag 6: Jobbade idag men aktade mig noga för att lyfta något! Förutom att jag gråter mest hela tiden, även när jag skrattar (skrattar så jag får ont i magen och kan inte sluta), så är jag öm, trött, förstoppad (som med Liten#1) och blir extremt äklad av vissa lukter, så det är ju positivt! Men kan också vara psykiskt...inbillning... utom förstoppningen då ;)

Ruvdag 7: vaknade 4:30 och var kissnödig. Somnade om kl 6:00 och vaknade kl 12!! Handlade och planterade och blev kvitt magontet! Är kissnödig hela tiden! 10 dagar kvar till testdag!! Cyklade en runda på kvällen.

Ruvdag 8: vaknade vid 2:00 av mensvärk och fick direkt ångest för att jag cyklat! Kissade och det kändes bättre! Somnade 7:00 och vaknade 9:00. Sen har jag mest haft ont i magen av förstoppningen :/

Ruvdag 9: idag är ingen bra dag! Vaknade 2 nåt och kissade. Vaknade igen 5:00 av mensvärk, mest högra äggstocken och blev orolig att jag är överstimulerad. Eller att mensen var på gång. Peter bad mig lägga mig i hans famn så han kunde värma magen och jag lyckades somna om en timme. Vaknade igen och kände att jag var tvungen att röra på mig. Tittade på förlossningskliniken på TV medan jag stående vaggade från sida till sida. Vid 8 åt vi frukost och påväg ut till bilen för att hämta hunden vi ska passa i helgen fick jag stanna för jag trodde jag skulle kräkas! Vägen dit och Hem var Peter beredd att stanna. Brösten känns som att det blixtrar i dem! Nu ligger jag i sängen, är sugen på bacon (som igår) och mår allmänt illa. Kan ju vara pga förstoppningen, men trodde det hade lossnat nu! Vi pratade om att ringa KK och höra om det kunde vara överstimulering, men då mensvärken släppte väntar vi en dag till! Är det inte bättre imorgon ringer jag och hör vad de säger! Wish me luck!

Ruvdag 10: Det är bättre idag! Sov hela natten, med undantag för ett toabesök. Vaknade med lite värk som snabbt gick över. Idag har jag äntligen fått mina bacon! Mått illa nästan hela dagen och sov middag 3 timmar, det är jobbigt att röra sig men har gått två promenader! 7 dagar till testdag!

Ruvdag 11-14: mindre mensvärk, mer illamående, bättre mage, men känns som om en hård sköld under huden i magen. Tre dagar kvar!

Ruvdag 15: världens illamående, mjuk mage, och sov middag som vanligt numer! Får gå upp två-tre gånger på natten och kissa (är inte det lite tidigt?). Plötsligt har en rädsla dykt upp också! Inte för ett negativt resultat, utan snarare för ett missfall! Drömmer om blod och klumpar och vaknar panikslaget! Minsta värk i magen stannar jag upp och väntar... Jag är nu ganska säker på ett plus på testdagen, men mer orolig för att klara mig till tidiga ultraljudet och att de då ska se ett liv! Vi orkar nog inte ett missfall till, och absolut inte ett ultraljud där de säger att lyset är tänt men invånaren flyttat. STANNA Lucky!!!!

Ruvning dag för dag

1 18 maj 2014 @ 21:35 Läs mer >>

Det är lite av ett vakum nu när äggen är befruktade och befinner sig i ett värmeskåp i Malmö. Vi bara väntar hoppas och ber för att de överlever och utvecklas väl!

Jag har haft ont efter äggplocket! Väldigt ont! Har knappt kunnat gå... ni som träffade mig i helgen på Öland vet :) Jag tror två av blåsorna spruckit med, gjorde så sjuuukt ont vid två tillfällen i helgen! Nu är det mer bra än ont, så har stora förhoppningar på morgondagen! Hade det inte alls såhär efter vårt första äggplock! Kollar avundsjukt på andras bloggar där de inte haft ont... men jag är ju tydligen känslig :p Blir kanske så när man levt med smärta i 16 år och plötsligt bara får ta alvedon för smärtan.

Bloggar igen på tisdag ;)

Mittemellan-tid

1 14 maj 2014 @ 10:16 Läs mer >>

Igår, tisdagen 13/5, kl 22:30 tog jag ägglossningssprutan. Eller ja, 22:27 tog jag den. Fuskade lite! Orkade inte vänta :p

Det som händer nu är att de mogna äggen i min mage mognar klart och gör sig redo att släppa äggen 35 timmar efter att jag tagit injektionen. Då kommer det vara 15/5 kl 9:30 och jag ska ligga på britsen i operationssalen i Malmö och få en nål uppkörd mellan benen. Yey.... Så idag är det bara att sysselsätta sig så man inte oroar sig inför morgondagen. Imorgon ska jag vara nyduschad, fastande och avslappnad. De två första ska jag nog kunna fixa själv :)

Sprutan laddad och klar innan jag tog den. 250 IE. Dvs hela vätskan i behållaren.

Syns inget efteråt, man kan ana de röda prickarna från att jag tagit gonalen och darrat till tidigare.

Magen är lite svullen, men samtidigt ser den ju alltid ut sån av endometriosen och PCOn!

Ovitrelle - Ägglossni...

0 2 maj 2014 @ 14:25 Läs mer >>

Info från bipacksedeln/FASS:

"Var särskilt försiktig med Gonal-f

Ovariellt hyperstimuleringssyndrom (OHSS)

Om du är kvinna, ökar detta läkemedel risken för utveckling av OHSS. Detta är när dina folliklar utvecklas för mycket och blir stora cystor. Om du får smärtor i nedre delen av buken, snabbt ökar i vikt, mår illa eller kräks eller om du får svårt att andas, ska du genast tala med din läkare som kanske ber dig att sluta använda detta läkemedel (se avsnitt 4).
Om du inte har ägglossning och om den rekommenderade dosen och administreringsschemat följs, är uppkomsten av OHSS mindre trolig. GONAL-f-behandling orsakar sällan uttalat OHSS, om inte medicinen som används för slutgiltig follikelmognad (innehållande humant koriongonadotropin, hCG) ges. Om du utvecklar OHSS kanske din läkare inte ger dig något hCG under denna behandlingscykel och du kanske blir tillsagd att inte ha sex eller att använda barriärpreventivmedel i minst fyra dagar.

Flerbördsgraviditet

När du använder GONAL-f finns det större risk för att du blir gravid med fler än ett barn samtidigt (”flerbördsgraviditet”, oftast tvillingar) än om du blir gravid på naturligt sätt. Flerbördsgraviditet kan medföra medicinska komplikationer för dig och dina barn. Du kan minska risken för flerbördsgraviditet genom att använda rättdos av GONAL-f vid rätt tidpunkter. När du genomgår assisterad befruktning har risken för flerbördsgraviditet samband med din ålder, kvaliteten på och antalet befruktade ägg eller embryon som placeras in hos dig.

Missfall

När du genomgår assisterad befruktning eller dina äggstockar stimuleras att producera ägg, löper du större risk att få missfall än den genomsnittliga kvinnan.

Problem med blodproppar (tromboemboliska händelser)

Om du tidigare eller nyligen har haft blodproppar i benen eller i lungorna, eller en hjärtinfarkt eller stroke, eller om någon i familjen har haft det, så kan risken öka för att dessa problem uppstår eller förvärras vid behandling med GONAL-f."

Videolänk som är så rolig att se för jag gör/reagerar likadant när jag ska ta min injektion :)

Gonal-f

2 2 maj 2014 @ 14:22 Läs mer >>

Börjar idag - 2/5 2014 - med injektionerna som ska få mina äggblåsor att mogna. Det är skrämmande. Är ju inte alvedon liksom! Länk: Att ta sprutan

Dag 1:

Lite efter 20 ikväll satte jag mig i köket med pennan och nålarna och monterade, läste på, tvättade stället på magen och ställde in rätt dos... sen satt jag där med ångest och nålen 2cm från huden. Efter fem minuter ropade jag på Peter, han kom och peppade mig och pratade om att vi kunde äta tårta efteråt för att fira och att det ju inte gjort ont förra omgången, och att jag var duktig. Tre minuter senare bara gjorde jag det! Det värsta, näst efter att sticka, är att räkna till 10 efter att man fått hela dosen och innan man drar ut nålen. Jag börjar skaka och det gör lite ont. Räknade väldigt fort mellan 6 och 10 :) Nu är det 24 timmar till nästa prövning!

Dag 2:

Idag var det cykelfest i byn! Vi hade efterrätten kl 20:00 och när vi skulle vidare kom jag på att jag skulle tagit min spruta. Så med gästerna i hallen ställde jag mig vid köksbordet och bara tog den! Inget att orda om :) fick dock ett blåmärke där så jag kom nog åt någon litet kärl... Jättetrött tidigt men höll mig vaken till 1:00 ;)

Dag 3:

Allt snurrar idag, och då var jag ändå nykter igår! Fruktansvärd huvudvärk när jag vaknade och sen karusellyrsel resten av dagen. Sprutan gick smidigt.

Dag 4: Fjärde gången jag skriver samma inlägg för datorn krånglar!! Bättre idag! Vänster äggstock gör sig påmind om sin existens, vilket är toppen då den producerar minst äggblåsor vanligtvis och är cystfri! Jag har snubblat över info om att man inte ska ta gonal f om man har cystor i äggstockarna. Detta gör mig nojig!Men de läser väl jornalen hoppas man? Så här går jag och oroar mig för att äggstocken med cystor ska bli överstimulerad/ för tung och vika sig. Men då ska jag få ont i magen och andnöd så jag får väl lugna mig lite! Börjar höger göra ont, mer än vanligt, får jag väl ringa dem! Fem dagar till Ultraljud!! :) Bästa sticket hittills idag :D

Dag 5: Idag åker jag och hälsar på syster yster och några vänner i huvudstaden! Väskan är full av en kylväska och frysklampar för att hålla medicinerna kylda! Hoppas de klarar sig till kvällen! Bokade fel igår vilket gav ångest. 150:- jag aldrig kommer se igen. Men nu har jag biljett till rätt dag och om någon vill mellan Alvesta och Stockholm nästa tisdag så har jag en biljett över!! Uppdaterad: de var fortfarande kylda på kvällen!! :) stack och det gjorde jätteont, så fick sticka om. Måste träffat nåt :/

Dag 6: lämnade Stockholm vid 13:21 och kom hem till en trerättersmiddag som maken fixat! Lyx! Tog det sista av sprutan så imorgon gäller det att hämta den nya som jag reserverat! Var nervös att sticka då det ju gjorde ont först igår, men nu kändes det inte igen :)

Dag 7: Idag är det tungt i magen! Känns som att jag har två kulpåsar med glaskulor i på var sida om livmodern. Är lite orolig att de är förmånga, men är ju ultraljud imorgon! Då får vi veta!!

Dag 8: Ultraljudet var idag, se enskilt inlägg :) Sprutan på kvällen sved.... märker att huden blivit lite irriterad av nålarna fast jag spritt ut sticken över nedre delen av magen. Tungt i magen idag med, var på promenad med kvinnorna i byn och grillade och bastade. Frågade sköterskan som ringde mig innan på dagen om jag kunde basta och det var inga problem! Bäst att fråga!

Dag 9: Nu är det nedräkning på sprutorna! Sista tar jag på måndag! Mindre tungt i magen idag, men jag kanske har vant mig? Sprutan sved idag med, men inte som igår!

Dag 10: Näst sista gonal-sprutan idag! Jippie!!

Dag 11: Sista sprutan tagen! Kändes inte alls! Imorgon är det bara Ovitriellsprutan. Äggstockarna har börjat göra ont igen och brösten är ömma som när jag var gravid med Liten#1 och läckte massa mjölk! Det är rätt märkligt egentligen, är ett år sedan men jag förknippar ändå känslan i brösten med att de läcker och känner automatiskt efter om det är blött på tröjan.

"Dagbok Gonal-F"

2 14 april 2014 @ 09:02 Läs mer >>

Under den här rubriken tänker jag skriva lite varje dag om hur det känns och vad som händer. Jag kommer skriva nya rubriker om större grejer som punkteringen (äggplock) och transfusionen (återföringen).

Synarel dag minus 2

På onsdag börjar nedregleringen, så idag ska jag ringa RMC i Malmö och höra hur våra infektionsprover ser ut. Dvs om vi fått HIV, Hepatit, syfilis eller HTLV. Tyvärr brukar telefonkön vara lång i början av veckan, men jag har för mig att de ändrat det där nu så de ringer upp! Hoppas hoppas!

Mående Svullen, spänningar, omättlig, vill äta hela tiden, helst munkar. Äggstockarna har bråkat i nån vecka. Grinig.

Synarel dag minus 1

Jag slapp telefonkö igår, de ringde upp! Och ja, vi är friska. Som väntat. Just nu sitter jag och väntar på att apoteket ska smsa och säga att jag kan hämta medicinen. Kom på att jag glömt beställa, men ett apotek hade faktiskt några få på lager, så igår kväll bokade jag en av dem. Bäst är annars om man 3-4 dagar innan beställer medicinen till ett specifikt apotek, det gäller alla mediciner man använder under IVF. Detta säger de inget om, det är sådant jag lärt mig av erfarenhet. Idag kommer våra "lånebarn", vi ska måla ägg och göra godis är tanken, och mysa med kaninerna såklart.

Mående Trött, tröttare tröttast. Höger äggstock värker. Stabilt humör.

Synareldag 1

De hade en kvar igår och den fick jag! Så idag har jag börjat, 1 spray i 1 näsborre 3 gånger om dagen.

I går var vi barnvakt och idag kom en kompis med sina två söner. Så härligt att få omges av barn, även om jag är trött efteråt. Vaknade 4:30 idag. Ångest och kissnödighet. Skönt att Peter gick upp 5, då stekte jag ägg och svamp och serverade frukosten vid tända ljus.

Mående Spänningar, svullen, och trött. Stabilt humör.

Synarel Dag 2

Ömma äggstockar, trött. Gjorde nästan ingenting på hela dagen. Orkade inte. Illamående, nära att kräkas på kvällen.

Synarel Dag 3

Mensvärk, orolig, ömma körtlar men stabil i humöret. Vi hade en lugn dag hemma, åkte och handlade på eftermiddagen.

Synarel Dag 4

Vaknade pigg och alert. Cyklade 8 km, städade hos kaninerna. Sen kom huvudvärk, mensvärk, hugg i äggstockarna, ömma körtlar, kände mig förkyld och febrig. Hade förhöjd temp. Men glad hela dagen till min mans glädje. Åt middag med vänner på kvällen <3

Synarel Dag 5

Pigg och glad. Lite mensvärk men inte som igår! Påsklunch med släkt, lekt och stojat. Peter ringde och svärfar säger att det skett en katastrof. Jag får panik, kör efter Peter vars cykel pajat, men han är oskadd. Börjar då gråta, inser att jag är blödig idag :) Ikväll kommer mor med make!

Synarel Dag 6

Grejar i trädgården, går från full av energi till att somna på ett par timmar. Efter att ha sovit lite åkte vi till stan för att handla grill m.m. Får ont i halsen, kroppen, livmodern gör ont kortare stunder, men mer intensivt, som att hissna, men med smärta. Ängslig idag. Känner mig som ett enda stort blåmärke när jag går och lägger mig.

Synarel Dag 7

Idag har jag jobbat! Mycket mensvärk men hanterbart. Fått förkylning med, men vem är jag att klaga? :p Bara. att bita ihop. Vet att jag blev förkyld förra gången jag tog Synarel också! Det dumma är ju att man inte kan avhjälpa det så mycket med medicin. Alvedon och saltlösning till näsan får duga!

Synarel Dag 8

Vaknade 5:10 och visste direkt, min mens hade anlänt. Skyndade mig att ta en alvedon (det enda jag kan ta nu) och kände smärtan komma forsande inifrån. Har sedan legat i soffan, nedbäddad med värmedynor och TENS. Enda jag har gjort är att se till så Ziva fått ut och kissa då och då, och tagit mina hormoner. Tänk att den var så punktlig den här gången! Mensen ska komma mellan dag 8-14. Förra gången kom den på dag 12, den här gången på dag 8! Om en vecka och två dagar så börjar jag med injektionerna. Dags att reservera Gandalf alltså ;) Förresten, tänk vad man kan må bättre bara mensen kommer...även om det gör ont så är jag ju mer "van" vid det.

Synarel dag 9

Idag hämtade jag Gonal-f på apoteket. Bäst att ha den hemma i kylskåpet, är ju mycket "konstiga" dagar nästa vecka. Blöder som bara den. Blödde inte ens så här mycket vid MAet. (När vi aborterade vårt första foster)

Mensvärk och huvudvärk.

Synarel dag 10

Idag har jag bokat tid till ultraljud på Kvinnokliniken för kontroll av follikeltillväxt. Dvs de blåsor som äggen ligger i. Efter ultraljudet, som är den 9/5, beslutas om jag ska fortsätta med injektionerna och boka ett nytt ultraljud eller om det är dags för äggplock. Vi hoppas på minst åtta mogna, för det hade vi sist. I dessa åtta fanns fem ägg. Låt oss hoppas hoppas!

Mående mensvärk, energisk, irriterad

Synarel dag 11

Värmevallningar idag! Över texten ser ni mitt schema. Det hjälper mig komma ihåg vilken näsborre och att jag tagit. Jag tar i varannan näsborre. Det ska inte spela någon roll, men förra gången jag använde Synarel fick jag lätt näsblod/sår i näsan, så nu tar jag noga varannan gång. Det verkar gå bättre! 6 dagar kvar till Gonal-F...

Idag tog jag graviditetstestet jag skulle tagit när mensen kom. Negativt såklart. Då kan jag alltså börja med sprutorna på fredag! Mående lite mensvärk, pigg, glad, en underbar dag. Lite pollenkänning bara!

Synarel dag 12

Värmesvallningar och pollenkänningar, jobbigt att andas men bra i övrigt!

Synarel dag 13

Jobbade några timmar och fick sen världens huvudvärk. Men lyckades handla inför kalasen i veckan och shoppa blommor till krukorna på trappen! Migränliknande huvudvärk resten av dagen.

Synarel dag 14

Vaknade pigg tidigt och började baka, tre satser, sen byggde jag kaningård resten av dagen. En toppendag!

Synarel dag 15

Lagat mat hela dagen. Toppendag igen!

Synarel dag 16

Ont i huvudet och känns som ont i halsen, men i musklerna på vänstra sidan. Som ett blåmärke eller att jag sträckte mig. Massa släkt på besök. Märker att jag har kortare stubin vad gäller tålamod med barnen när de tetas med varandra.

Synarel dag 17

Idag är sista dagen jag skriver här, går vidare till rubriken "Dagbok gonal-f", för idag är dags för första injektionen! Idag går jag även ner i puffandet från tre gånger om dagen till två. Morgon och kväll. På kvällen kommer jag även ta injektionen. Nu börjar nedräkningen på riktigt! *djupa andetag*

Mående Ont i lederna. Stel i benen. Vänter äggstock stökar, brukar ju vara högra mest, så känns konstigt att bara känna av vänstra.

"Dagbok synarel"

1 1 april 2014 @ 09:57 Läs mer >>

Nu har det kommit! Vår IVF plan och våra remisser för infektionsprover, dvs prover som testar om vi har HIV, Hepatit B o C osv. Positivt är att jag kommer slippa så mycket blodprov den här gången! Bara ett rör till infektionsprovet istället för 6-7 st som förra gången, och graviditetstestet ska tas hemma, inte med blod som de senaste två gångerna. Skönt då jag själv kan få svar direkt, och tillsammans med min man för en gångs skull, och inte vänta två dagar på ett samtal om hormonvärden och sen berätta för maken. Nu kan vi båda se om det är positivt eller negativt, tillsammans!

Så nu har vi alltså lite datum att förhålla oss till, och vi har ändrat kosten efter rekomendationerna. Den här gången ska vi inte ta några chanser! Svårast är ändå att dra ner på koffeinet. Jag har slutat att dricka Cola, minskat kaffet till en kopp om dagen och försöker bara äta choklad på helgen. Svårats är chokladen, och att undvika lakrits helt! Maken har dragit ner på kaffe och alkohol. Nu väntar vi på 16/4 då jag börjar med nedregleringen. Jag kommer använda nässpray, vilket är det vanligaste av vad jag förstått.

Nedreglering

"Det första steget i en IVF-behandling kan vara nedreglering. Den består av injektioner eller nässpray som kvinnan ska börja ta 21 dagar efter menstruationens första dag eller enligt anvisning. Ni får elektroniska recept på medicin, sprutor/kanyler, videoinstruktion i stickteknik samt behandlingsschema. Ni blir informerade om och får lära er att själva ta injektioner. Om ni får nässpray innehåller den 30 eller 60 doser. För att hålla reda på hur många doser som är kvar, kryssa på schemat i förpackningen.

Nedregleringen innehåller ett hormon (GnRH) som blockerar dina egna hormoner. Det gör det lättare att styra behandlingen och enklare att bestämma exakt tidpunkt för ägguttagningen. Hormonets effekt upphör så fort man slutar att ta det. Hur länge man ska använda nedregleringshormonet innan man påbörjar hormonstimuleringen är olika i varje enskilt fall. Däremot är det viktigt att fortsätta med nedregleringen parallellt med hormonstimuleringen.

Nedregleringen kan ge biverkningar som övergående värmevallningar, huvudvärk, humörsvängningar, trötthet och torra slemhinnor."

Källa RMC SUS

Brev från RMC

1 18 mars 2014 @ 13:38 Läs mer >>

Året var 2009 och jag hade ett år kvar på min utbildning. Vi hade bott in oss i vårt hus och vi kände att det nu var läge att bli fler i familjen! Vi beslutade att vänta lite så jag skulle hinna gå klart utbildningen, så i november var det dags. Vi skulle bli familj!

Det blir jul, vinter, vår och var sjätte vecka kommer besvikelsen. Men det kan ju ta ett tag, det hade man ju hört! Jag försöker fokusera på skolan och då och då blir mensen sen och vi hoppas, går runt lite leende och tänker att NU kanske! Jag besöker olika apotek för att köpa graviditetstest i någon fåfäng tanke att apoteken inte ska tro nåt. Sommaren kommer, jag tar examen, vänner och släktingar får barn. Vi glädjs med dem och tänker att snart är det vår tur! Under sommaren blir jag allt mer och mer deprimerad och i slutet på juli får jag en panikångestattack på jobbet. Det är första gången i mitt liv jag får det. Jag får diagnos medelsvår depression, terapi, sjukskrivning och medicin. Jag berättar för läkaren att vi försöker få barn och hon säger att vi ska fortsätta försöka trots medicin och att det kanske är pga depressionen kroppen inte orkat. Vi åker på semester, förlovar oss och försöker tänka på annat än barn, men barnvagnar, magar och familjer finns ju överallt. Under vintern berättar jag för mina föräldrar och syster. Det har ju bara gått ett år, men för oss har det varit en evighet. Året fortsätter med bröllopsplaner, resor och jobbsökande. Vi köper ågglossningstester, men de verkar inte funka för det visar aldrig på ägglossning. 12 månader med hopp och hopplöshet.

2012 börjar och vi ringer Kvinnokliniken i Växjö och får komma på fertilitetsundersökning. Rör efter rör med blod skickas på analyser, vi lämnar prover, undersöks med ultraljud och får veta att vi båda är orsaken. Ingen av oss kan bli förälder. Det är vanligt att man som par har (om något) 1-2 hindren. Vi har 5. Vi gifter oss och har mitt i allt detta vårt livs bästa dag. Under sommaren opereras jag och vi får veta att jag har Endometrios och igenväxta äggledare. Chansen att bli gravida utan hjälp är alltså obefintlig. Vi ställs i kö till IVF. I december får vi komma på möte till RMC i Malmö och vi ska bara vänta på mens.

I januari sätts det igång och det är nässpray, salva och sprutor. I slutet på februari plockas 8 äggblåsor, 5 av dem innehöll ägg. Fyra blev befruktade och två överlevde. En till mig och en till frysen. Äggplocket gjorde ont. Mycket ont. Jag fick smärtstillande intranevöst som fick ökas ett par gånger. 2 mars åker vi förväntansfulla ner igen till Malmö och får ett ägg i livmodern. Vi försöker tänka att det bara är en prövomgång. Sällan lyckas det på första försöket. Men när jag ringer från jobbet fyra veckor senare får jag beskedet att jag är gravid! Jag går på toaletten och ser mig i speglen. Självklart ser jag inte annorlunda ut, jag var ju lika gravid på morgonen, jag bara visste det inte!

Lyckan är total! Jag vill ringa ALLA och berätta, men min man säger att vi ska lugna oss, i alla fall till 12:e veckan. Veckan innan första ultraljudet berättar vi ändå för våra föräldrar. Vi skriver "Hej mormor" på magen och liknande gulliga saker och alla blir glada för vår skull. Vi pratar vagnar och gravidbälten och hurvida man ska investera i en såndär manick som man lyssnar efter hjärtslag med. Jag beställer hem böcker, "Vår graviditet", fyll i bok för de väntande föräldrarna. På kvällarna ligger jag i soffan och klappar på min mage och min man låtsas lyssna efter hjärtslag. Livet går äntligen vår väg!

I vecka 7 åker vi till Malmö igen, den här gången för att se vår stjärna på ultraljud. Jag har börjat få cravings av öl och ostbågar, av vilka jag självklart bara äter ostbågar. Jag mår illa och är väldigt trött i perioder. Vi går in i undersökningsrummet, jag lägger mig i stolen och vi ser...ingenting. En fostersäck, en gulkropp och en skugga. Läkaren kallar in en sköterska, hon är orolig att vi ska bryta ihop. Vi bara ser på varandra. De kollar igen, samma resultat. De ser en graviditet men inget foster. Vi ska vänta två veckor och sen besöka Kvinnokliniken i Växjö för ett andra utlåtande. På tåget hem är vi bara tysta. Det var inte såhär det skulle bli... Det var ju vår tur nu! Följande två veckor är som en evighet. Vi får veta att det kanske finns nåt, för fostersäcken har växt. En vecka senare säger de att den nog ligger bakom ett veck för de kan se ett halvt foster. I vecka 11 konstaterar de att hcg-nivån har sjunkit, inget hjärta slår och jag skickas hem med tabletter för medicinsk abort. Ett extremt smärtsamt dygn väntar, både psykiskt men framförallt fysiskt. Vi ägnar sommaren åt att bearbeta och finna glädje igen.

I september tinas vårt frysta embryo upp. Vi får veta att det överlevt, sätter oss på tåget och det hela tar 30 minuter innan vi sitter på tåget hem igen, befruktade. Vi är så glada att konduktören målar smilisar på biljetterna. De säger att chansen att bli gravida igen är stor. Den här gången ska jag helt undvika kaffe, Cola, lakrits, mögelost, kallrökt, charkiturier och annat sånt. Fyra veckor senare får vi veta att vi är gravida igen. Vi vågar inte bli glada. Men vi firar ändå! Det har hoppat i min mage de senaste dygnen, men det är endometriosen, det känner jag igen, kanske är den extra orolig pga graviditeten. Dagen efter blöder jag. Det kan man göra läser jag mig till. Jag hade ju jättebra hormonnivåer sa de ju! Dagen efter blöder jag mer och jag ringer RMC. De förstår inte, allt såg ju så bra ut. De skickar ett blodprovsrör som jag fyller och skickar tillbaka. De ringer och säger det jag inte vill höra. Nivån har sjunkit, jag har ett pågående missfall. De vill att vi försöker igen. Nu med en gång! Vi säger nej. Vi måste sörja. Vi måste komma tillbaka och få huvudet över ytan igen. Jag börjar blöda på annandagen i december. När februari börjar blöder jag fortfarande. Jag ringer Kvinnokliniken och de vill att jag kommer in nästa dag. Får träffa överläkaren som är fantastisk. Jag har hormonrubbning och misstänks ha PCO.I vilket fall är min ena äggstock full med cystor. Får hormoner som får mig att sluta blöda och en plan för hur vi ska göra fram till nästa IVF. Och nu är vi framme vid idag, 18 mars 2014. Vi väntar på mens. När mensen kommer ska vi ringa RMC. Då börjar nästa karusell med nässpray, salva och sprutor. Och jag tänkte att ni skulle få följa med då! ;)