0 Läs mer >>
Första året med miraklet har varit underbart, turbulent, härligt, oroligt, lyckorus och ångest. Och då är hon ändå mest glad, sover bra, äter bra och är typ aldrig sjuk. Hon kan gå, äta med sked (om än kladdigt), bläddra i böcker, göra imse vimse spindel med händerna, spotta efter tandborstning (obs! I handfatet), göra ifrån sig på pottan (fast man får ju hjälpa henne dit) säga vovve, kisse, titta, mamma, nej och hej. (hon kan även viska pappa) :)
Hon är envis som synden, stark, tempramentsfull, social, pratig, påhittig, nyfiken, självständig, gosig, vild och alldeles alldeles underbar! Hon gillar djur (helst klappa, även kor), vatten, musik (helst Justin Bieber av någon skum anledning) och böcker.
Hon är vår, hon är sin egen och hon är ett år. Galet!
Om 1,5 månader börjar hon hos dagmamma. Ett nytt stort steg i hennes liv, och vårt.

Ett år

1 Läs mer >>
Ja, jag vet, jag glömmer att blogga. Jag prioriterar annat, som dottern, djuren, maken, äta och sova. I ungerfär den ordningen. :)
 
Livet rullar på här. Nu är hon döpt, midsommar är avfirat, jag har blivit moster till en liten kille och skruttan bara växer och växer. Just nu ligger hon bredvid mig i soffan och sover så oroligt så att hon kasar neråt (mot mig). Hon kan nu skratta, vända sig från mage till rygg, från rygg till mage (men gör det inte ofta) och sätta sig upp om någon håller hennes händer. Hon har också börjat få mer ro med att leka själv nu i dagarna. Innan var man tvungen att sitta med henne, men nu får man göra annat! (Och med leka menar jag alltså sitta och plocka med saker)
 
Hon sover för det mesta 10 timmar per natt. Ammar var 2,5 timme. Ja, det är väl livet i ett nötskal just nu! Haha
 

Ingen vidare bloggers...

0 Läs mer >>
 
19 februari 2015
Lillsnorpan har gått upp till 3300gram, samt blivit 50cm lång! Vi fick information och D-vitamindroppar som Lucky inte var så värst förtjust i. Jag var bara väldigt lättad över att hon gått upp i vikt!
 
24 februari 2015
vikt 3570gram <3
 
26 februari 2015 hembesök
Jag fick information och dsk undersökte henne och vägde. 3690gram, hon växer så det knakar i henne. 
 
4 mars 2015
3880gram 51,5 cm, växer brantare än kurvan så fick lov att låta henne sova över nåt mål då och då om hon vill och ska nu inte tillbaka förens läkarbesöket
 
19 mars 2015 läkarbesök 
4280gram och 54cm, följer kurvan! Frisk o kry på alla sätt o vis!
 
9 april 2015 4840gram och 55,5 cm lång. Dsk var imponerad av hennes nackmuskler och att hon redan upptäckte världen.
 
7 maj 2015 5380 gram, 58,5 cm lång. Vaccinering 💉 
 
16 juni 2015 6340 gram, 60 cm lång.
 
7 juli 2015 6660gram och 61,5cm lång. Vaccinering. Hon grät ca 30 sek, sen var det som om det inte hänt...förutom lite feber på kvällen, men ingen temp att prata om direkt.
 

BVC-besök

0 Läs mer >>
Här ligger man i sängen med fötterna på sänggaveln efter att ha tryck i sig 1,5 liter vatten och lite socker. Blev så himla yr nu på kvällen så jag helgarderar mig för vätskebrist, lågt blodsocker och lågt blodtryck. Kan vara psykiskt eller stress med, men svårare att avhjälpa det just nu. Tack och lov är Alva nöjd! Maken är på jobbet två timmar till, och känns inte tryggt att bära omkring på Alva när man vinglar som ett fyllo, så vi har parkerat oss i sovrummet. 
 
I övrigt firade vi Peter i helgen, och Håkan kom på besök. På fredag är det efterkontroll :) tänkte lämna Alva hemma med Peter då, eftersom han ändå är ledig! Imorgon är hon redan 3 månader! Vaccinering avklarades i torsdags, hon var ynklig på kvällen, och väldigt trött och rosig på kinderna, men ingen feber! Sov nästan hela fredagen! Skruttan <3
 
Hennes mage är mycket bättre nu, troligtvis för att hon är tre månader! Så skönt!
 

Yrsel

1 Läs mer >>
Så var våren här på allvar! Sessan sover gott hela nätterna och vi har lyckats vara på Öland igen. Nästa gång blir troligen midsommar... Det är jaktmässa, efterkontroll och dop de helger vi hade kunnat åka annars.
 
Hur går det med Alva då? Hon växer, det märks på kläderna. Nu passar plötsligt 62, och vi har bara fåtalet 56or kvar. På torsdag är det vaccin som gäller och jag är lugn som en filbunke. Jag tänker INTE överföra någon rädsla på henne! Hon ler och pratar mycket, och igår hade hon bara lite ont i magen på kvällen, så det blev ingen hel timme med skrik! På valborg skrattade hon första gången i vaket tillstånd. :) 
 
I lördags var min mamma barnvakt en timme medan vi var och shoppade. Jag behövde trosor som stannar på rumpan och Peter ny tröja och nya byxor. Exakt det och inget annat kom vi hem med :)
 
 

Sköna maj!

1 Läs mer >>
Påsken firades på Öland. På vägen dit sa jag till Alva: Åh, din första tur över Ölandsbron! Åh, första gången du är på Öland! Åh, första gången du är här, och här...och här! Vi träffade Alvas gammelmormor och gammelmorfar, mostrar och en morbror, samt en skymt av en sovande kusin. Helt oväntat fick Alva en hel del presenter med! En fin pekbok, en skallra som hon roat sig med idag, två jättefina pyjamas pyjamaser, en underbar body med ananas, en klänning, ett par skor och pengar! :o hon är så bortskämd redan, utan att veta om det!
Tänkte idag att jag borde sätta upp en av våra hyllor i Alvas blivande rum så vi kan sätta hennes böcker dä, men ångrade mig genast. 1. Bättre göra det när vi möblerar hela rummet om 10månade. 2. Hon kommer ju inte nå böckerna om de är uppe på väggen!! 3. Hon har bara en bok sålänge...
Nu är vi hemma igen och imorgon ska vi gå tipspromenad här i byn tänkte vi :)

Påsk

2 Läs mer >>
Jag vågar knappt säga det, men jag tror vi börjar få bukt med näsa och mage nu. I alla fall är vi i en bra period just nu. Det märks på Alva att hon haft det jobbigt, för från att ha varit vaken mycket med mycket skrik ett par dagar så sover hon nu massor! Två nätter i rad har hon sovit 12 timmar. Hon ammar sovandes!! Hon sover igenom kvällsrutinen med blöjbyte, massage,tvätt och pyjamas till och med! Tur att hon är nöjd och pigg när hon väl är vaken, annars hade jag nog trott att hon var sjuk eller nåt. 
 
Idag kommer hennes morfar hit! Han har haft otur med förkylningar och då vi har nolltolerans här hemma mot förkylningstecken så har han inte fått komma än. Men idag äntligen ska de få träffas! 
 
I övrigt knallar föräldrarlivet på. Jag har börjat få mensvärk, vi får se om det är livmodern som bara luras eller om jag ska vara en av de ovanliga som får mens trots helamning. Suck... Bistert väder har det ju varit också, men vi har ändå vågat oss på två promenader per dag i veckan! Känner att kroppen orkar mer och mer och jag vet inte om det är våren, att magen är borta eller att det är övertröttheten men liksom (vad verkar som) många nyblivna mammor har jag plötsligt fått för mig att bygga och stärka min kropp. OBS! Inte gå ner i vikt eller annat dumt, speciellt inte då jag ammar, utan bygga muskler, kondition och hållning! Kanske känner man så efter en graviditet då man får känslan av att äntligen få tillbaka kontrollen över sin kropp? 

En trött tjej

0 Läs mer >>
Tänk att det redan gått en månad! Eller äntligen kanske jag ska erkänna... Hade det inte varit för Alvas eländiga nästäppa hade jag kanske sagt redan, i går kväll var värsta hittills. Såfort jag lutade henne bakåt eller la henne ner vaknade hon av att näsan täppte igen. Med hjälp av bröstmjölk i näsan och en del sugande från mitt håll så löste det tillsist upp sig och vi båda sov gott när Peter kom hem från jobbet. 
 
En vän till min syster har sagt att: "Att bli förälder är att ompröva sina principer " Så jäkla sant! Vi skulle inte ha napp, hon skulle sova i sin säng... Nu har hon sovit två nätter mellan oss med napp i mun ;) nappen verkar göra så hon både andas bättre (färre andningsuppehåll) och sover bättre! Sover hon mellan oss är vi mindre oroliga när det pendlar mellan täppa och inte täppa. Hon sover lika gott vart hon sover :) så utgångspunkt är hennes säng, men sålänge näsan hennes dummar sig så mår vi bättre psykiskt om hon är nära oss. 
 
I helgen var vi på kalas, första som Alva varit på! Hon sov nästan hela tiden, och som vi trodde var det hård konkurrens om att hålla henne. Hon fick så himla fina presenter!  Får ta och lägga upp bilder på dem, kanske ikväll om hon är lugn då.
Efter kalaset kom Håkan på besök, och Alva fick en jättefin body med AC /DC tryck. Han försöker uppenbarligen sätta sin prägel på henne ;) Nog för att jag är synthare och kanske borde protestera :p men vi vet ju inte vad hon kommer uppskatta för musik :)
 
På söndagen kom min mamma med man. De hade med sig smörgåstårta, mums!! De hade också med vår katt hem. Efter att ha varit ute o säkrat reviret i ett dygn kom han tillsist in,men har hittills tillsynes inte reagerat på Alva. 
 
 
 
 

1 månad

0 Läs mer >>
Äntligen visar sig då solen på sin bästa sida och plötsligt är det inte alls så krångligt att komma ut med både vagn och hyperaktiv hund och gå långa promenader!  Igår gick vi tom två stycken! Det tyckte dock inte mitt bäcken om, inte heller ena knät. Sömnen börjar bli bättre o bättre igen, allt eftersom Alvas nästäppa släpper lite i taget! 
 

Härliga sol

1 Läs mer >>
Just nu har Alva så sjukt mycket kläder i storlek 56 så vi undanber oss mer av det! Storlek 50 fick vi lite i också då hon hade typ det när hon föddes, men nu är hon för stor för stlk50.
 
Däremot så spanar jag in storlek 62 nu inför vår och sommar och hittar ju så mycket ursött! 
 Som de här från HM. Nu ska vi ju inte lägga i segelbåten i sommar, men vi (jag) diggar ju marinblått så det förslår.
I samma stil finns ju denna från Zara:
RANDIG SPARKBYXA MED KNUTAR
 
På next fanns det här setet som påminner om ett set jag hade som... 1åring? Varken jag eller Peter är så glada i färgen gul, men denna med citroner var ju tjusig ;)
 
Tja, det var väl det.

"Fönstershoppar" på w...

1 Läs mer >>
När födelsedagspresenter trillat in på kontot känner mig sig plötsligt rik och känner att NU är det dags att beställa hem allt det där man längtat efter, så i veckan kommer det komma hem följande:
* En ny mobil (en som man förhoppningsvis kommer att kunna svara på när det ringer, det ni!!)
* Ett nytt kontantkort (så jag kanske kan röra mig fritt i hemmet när jag ringer och inte alltid stå i samma fönster!!)
* En mina första år bok (köpt med presentkortet från favvojobbet)
* En bärsele (Tjohooo! Sååå efterlängtat! Vi tittade om begagnad men de säljer ju som smör!)
* En babysitter (Ja, mamma, ni har två, men de är på Öland och vi behövde en förra veckan typ. Även detta försökte vi köpa begagnat, men sån vi ville ha sålde tydligen som glass i solsken...)
Och allt detta landade på strax över 2000:- inkl.frakt, hur jävla bra är inte det?? (ursäkta språket)
 
Vidare ska vi i veckan köpa play-doh och gips för att göra avtryck av Alvas fötter och händer <3 , mjölkuppsamlare för alla skydd läcker ju igenom hela tiden, och mat ;)
 

Shoppaholic?

1 Läs mer >>
Det tog sin tid, men nu har vi bestämt namn och skickat pappret! Vi ville ju att det skulle passa i alla åldrar, vara lättuttalat, och gärna kort. Hon hette typ sju namn innan vi kom fram till Alva! Gunvor heter hon efter min mormor, som betyder så sjukt mycket för mig och har gjort under hela uppväxten! Astrid är ett släktnamn på Peters sida, dock vet jag inte efter vilken släkting. Min farfars mor hette också Astrid, så det blir lite från min släkt med ;)
 
Alva: nordisk betydelse: alv, latinsk-amerikanskt och arabiskt unisex namn, latin/hebreiska; "den ljusa" eller "upphöjd"
Gunvor: Oklar betydelse. Gun betyder strid, men vor vet man inte.
Astrid: Nordiskt: As:gud + frid:skön = gudaskön
 

Alva Gunvor Astrid

0 Läs mer >>
Vår Lucky föddes ju torsdag 22:44, vi låg kvar på förlossningen till 9 tiden dagen efter. Jag ammade, försökte kissa, duschade och somnade av och till, Peter satt och sov i en stol. Målet var att jag skulle komma igång och kissa, vilket visade sig vara omöjligt så de fick tappa mig på urin. Det diskuterades huruvida vi skulle till familjeBB eller "vanliga" BB, och allt hängde alltså på mitt kisseri. Vi fick födelsedagsfika och sen frukost och en barnundersköterska sprang in då och då och manade på mig att dricka så jag kunde kissa och bli flyttad till familjeBB istället för BB som var fullt. Plötsligt runt 4 kunde jag kissa, men vi fick ändå vänta tills personalbytet och sen lite till. 
 
Jag valde att gå till familjeBB även om de ville att jag skulle åka rullstol pga att mina ben inte lydde mig. Jag sa att det ju inte blir bättre av att jag inte rör mig, så de fick ge sig. Väl på familjeBB fick vi ett rum med angränsande VC och dusch. Där var det härligt att vara första dygnen, även om vi kände oss mer och mer obekväma med att ständigt bli frågade om vi ville ha hjälp/stöd/råd med något. Visst, vi behövde verkligen endel stöd och råd, det var verkligen guld värt, och att få massa mål serverade var underbart! Men dag två där började jag längta hem. På familjeBB fick vi lära oss badning, amning, vi besökte läkaren, de gjorde tester på vårt rum och fick svar på alla våra frågor, som mest handlade om kiss och bajs (Luckys alltså) :)
 
Vår BBväska var måttligt använd. Det som var ovärderligt var hårsnodd, lypsyl (under förlossningen), inneskor (då benen inte lydde), löst sittande kläder till mig, Luckys filt samt Peters kläder. Inget av det andra behövdes. Jo, Luckys kläder då, för när hon skulle sova i "baljan" eller vi skulle till läkaren. På förlossningen fick vi veta att barn inte vill ha saker dragna över huvudet, vilken tyr att vi bara hade kläder som gick att knäppa upp helt! Något vi inte hade med oss men som Peter saknade var schampo.
 
På söndagen ghordes PKU på Lucky och hon vägdes och vi samtalade med barnmorskan och sen fick vi åka hem. Mycket overklig känsla att gå ut för första gången på flera dygn. På tisdagen kom mina journaler som jag bett om att få. Rekomenderar verkligen det, man får liksom en annan helhetssyn på graviditeten och förlossningen!
 
 

Tiden på BB

0 Läs mer >>
Så det är så här det känns att plötsligt prioritera bort sig själv och helt fokusera på en ny liten människa? Vi typ lever i soffan och sängen och ammar, ammar, byter blöjor, ammar, försöker sova, ammar...
 
Min kropp har återhämtat sig förvånande fort! Förutom en incident hemma då jag kissade på mig så börjar allt kännas bekant igen i kroppen. Ett stygn svider lite då och då och bäckenet är lite ur form, men jag går nästan normalt och kan gå på toa som förr, jag som var beredd med dusch som nådde toan och laxerande medlen. Något jag verkligen uppskattat nu första veckan är all mat vi samlat på oss i frysen. Man orkar/hinner inte laga mat. Jag gjorde iofs lasange igår, men så fick jag sova en timme sen också.
 
Lucky sover bra...på dagen. Sen vaknar hon runt 23:00 och är sen mer eller mindre vaken fram till 3:00. Hon ammar, somnar, jag lägger henne i hennes säng och då vaknar hon. Vi har henne i en filt hela natten så hon inte ska känna att det blir kallt, men det hjälper måttligt. Hon har en del magknip också vilket gör henne orolig så om man lyckas flytta henne så sover hon kanske 10 min och börjar sen gno runt och stöna och spänna sig. Hade vi låtit henne ligga i vår säng hade hon säkert sovit bättre, men då socialstyrelsen rekomenderar att de sover i egen säng och vi har tunga täcken i sängen, samt vill att hon sover i egen säng, så envisas vi! Och vi sover bättre och blir därmed bättre föräldrar när hon sover i egen säng! Sen brukar hon äta 4-5 tiden igen och somna bra och vakna först 8-9. sen sover hon, och sover och sover. :) 
 

Föräldrarliv

1 Läs mer >>
Påväg hem från kontrollen på förlossningen på onsdagen så började en och annan värk komma. Kände att de tog o mer än förvärkarna, men istället för att det liknade sammandragningar så var det som kramp/värk i höften. På kvällen tilltog de och jag sov inte mer än nån kvart här o där den natten. Inte Peter heller direkt.b Började ta tiden framåt morgonen men då det var 10-20 min mellan så beslöt Peter att åka till jobbet Kl 5:30. Kopplade in mig på min TENS och kände hur den hjälpte mot topparna. Kl 8 var det 7min mellan värkarna och jag ringde svärföräldrarna som kom och hämtade hunden, matade hönsen, svärmor tog på mig kläder trots att jag protesterade och sen blev hon så nervös att hon började städa (!!) jag ringde Peter kl 9 och strax efter förlossningen. Då var det 3-5 min mellan värkarna och de höll i en minut. Det var underbart att stöna och andas in näsa ut mun om och om igen. De ville att vi kom in och vi åkte direkt. Väl inne konstaterarde de att livmoderetappen var helt utplånad och jag var öppen 3 cm. Valde att stå i gåstol och vanka lite av och an, efter nån timme bad jag om lustgas. Sen är tiden omöjlig att komma ihåg för mig. Tyckte inte lustgasen hjälpte i början, men när jag väl fick in tekniken så hade jag stor nytta av den, har idag blåmärken efter masken, haha! Efter ett tag (4 timmar?) kollade de mig igen och jag var öppen 5cm. Helt normal takt för en förstföderska sa de och frågade om jag ville bada. Jag var ju öppen för allt så jag tackade ja och vi fick vara i ett litet spaliknande rum och när värkarna kom spolade Peter hett vatten på min ländrygg medan jag stod på alla fyra och vajade sida till sida. Hade ju som mål att hålla mig rörlig och tror verkligen det hjälpte! Samtidigt tog jag vara på varje paus och tänkte på att slappna av och njuta. Värk blev norm och vila belöning. En timme badade jag sen gick vi tillbaka till rummet. Då saknade jag lustgasen! De tog ctg igen då värkarna avtagit lite efter badet men då de inte fick bra kontakt med Lucky pga att jag rörde mig hela tiden valde de att ta hål på fosterhinnan och sätta en elektro på Luckys huvud. Inget av det kändes! Dock hade jag knappt öppnat mig mer. Peter tog och matade mig då och efter ett tag tilltog värkarna igen och vi diskuterade Ev ytterligare smärtstillande. Då jag tyckte trycket var värre än smärtan så tackade jag nej till både ryggmärgsbedövning och akupunktur, då de båda ju behåller trycket men minskar smärtan. Jag visste ju också att ryggmärgsbedövningen skulle göra mig stillaliggande och kanske sakta in allt och nu ville jag bara bli klar och sova. Plötsligt ville kroppen börja krysta, vilket jag inte fick. Omöjlig begäran kan jag nog påstå! Såå skönt att krysta när det trycker. Några värkar senare kom de fram till att jag var helt öppen men hade en kant kvar, samtidigt gick Luckys hjärtslag ner vid värkarna. Barnläkaren tillkallades, ett blodprov togs på Luckys huvud men det såg bra ut, sen gick det snabbt, jag fick värkstimulerande dropp, en avslappnande spruta i skinkan och barnmorskan förvandlades till en aerobicsinstruktör som höll undan kanten (?) och hejade på mig som attan! De sa att klockan ju var 22(?) så kunde bli 12:e eller fredag den 13:de. Helsike heller att set blir fredag den 13:de tänkte jag och tog i för glatta livet. Peter var guld som höll mitt huvud, skötte masken, peppade och hejade på och plötsligt säger de: "krysta inte nu! Flåsa!" Vadå krysta inte? Var ju så jäkla skönt att krysta och så skulle jag vänta!! Nu vet jag ju att det var för att det ska töjas ut innan huvudet kommer ut. Så fick jag krysta igen och plötsligt försvinner allt tryck och upp kommer en skrynklig rackare som kom med ansiktet uppåt 22:44. Min första tanke var "vad stor den är! Kändes inte så!" så skulle Peter kolla könet och hör honom chockat säga "en flicka!!". Vi var ju så säkra på att det var en pojke, som hette Viljar och var 52-54cm lång och vägde 3,6-4,2 kg. Ut kom alltså en tjej, 3226gram och 49 cm lång! Så fel Vi haft :) men så underbar hon var! Och är ;) var redo att krysta ut moderkakan men den kom genom att barnmorskan drog i navelsträngen efter att vi alla hämtat oss, Lucky bajsat på mig och Peter klippt navelsträngen. Efter det fick peter ta Lucky medan jag undersöktes och syddes. Var innan livrädd att spricka mycket men barnmorskan var väldigt nöjd. Med tre bedövningar (gel, spray och tandläkarbedövning) plus lustgas så var det en mycket behaglig upplevelse att sys ;) sen skulle vi försöka amma och Lucky sög tag direkt, Inga problem alls. Det har pratats om eftervärkar och ont i brösten första gången men det hade jag inget problem med. Var väl fortfarande så hög/bedövad :p när de tryckte på min mage däremot för att få livmodern att dra ihop sig så kändes det ju. Och träningsvärken idag, fy fan! Benen bara lyder mig inte! 
Just nu är vi på patienthotellet. Lucky och Peter sover i en säng och jag slöar. Går inte sova just nu, får hoppas jag kan det snart, har sovit tre timmar på två dygn! Har fått diklofenak mot eftervärkar men ta. bara Alvedon än så länge. Får väl se om det blir sämre. Vi blir väl kvar till söndag tror jag. 
 
Sammanfattning: MYCKET bättre upplevelse än jag någonsin trott eller hoppats på! Kanske går in här och ändrar nåt när jag får mer struktur i hjärnan. 

Förlossningen

3 Läs mer >>
Välkommen, välkommen hit till vår jord
För glädjen du skänker oss finns inga ord
Det vackraste barnet som sett våran nord
Välkommen, välkommen hit

Välkommen, välkommen älskade vän
Oändlig var längtan tills du fick ditt hem
Ditt skratt är som solen, och gråten som ett regn
Välkommen, välkommen hem

Det händer ibland att tanken står still
Försök förstå ett under som just nu
Och det händer ibland att det blir som man vill
För ingen så underbar som du

Välkommen, välkommen hit till vår jord
För glädjen du skänker oss finns inga ord
Det vackraste barnet som sett våran nord
Välkommen, välkommen hit



Välkommen, välkommen hem Lucky

(Sonja Aldéns låt Välkommen hem)
 
Igår föddes vårt älskade mirakel! 12/2 22:44, 3226gram ren kärlek, 49cm lång. Hela berättelsen kommer när vi landat i detta nya! Eller ikväll om jag har tråkigt!

Välkommen hem