1 Läs mer >>
I måndags ringde jag MVC för första gången. Egentligen ska jag gå mycket nämre än dit jag ringde - Växjö - men Rottne har stängt över sommaren och jag ville inte vänta. Hon frågade om vi var intresserade av ett KUB-test och jag sa att jag skulle prata med min man om det. Efter att ha läst på så har vi kommit fram till att vi inte känner att det spelar någon roll om vi ligger i riskzon eller inte, vi kommer självklart älska det barn som kommer och ta det för vad det är, men vi vill gärna se Lucky igen och då vi får se hjärtat redan runt v 11-14 igen om vi går med på KUB så kommer vi tacka ja! Om inte annat för att lugna oss att allt fortfarande är bra!
 
I övrigt mår jag varannan dag bra och varannan dag skit! I måndags kräktes jag, men har klarat mig efter det! Vi har i midsommar visat upp bilden på Lucky och alla tittar, vänder den upp och ner och när vi pekar säger de: "Jaha! Man är inte van att se dem så tidigt!" (Jag vet att många just nu läser igenkännande) Bilden sitter nu inramad på vår fotovägg, mitt bland alla andra familjemedlemmar! 
 
 

Första MVCkontakten

2 Läs mer >>
Idag ringde klockan 3:45, och efter en dusch och en morgonpromenad som innehöll en vacker syn av hundratals fjärilar, bar det av till Malmö! Väl där åt vi frukost igen och nervösa som sjutton satt vi sen i väntrummet! Vi fick komma in till dr.E och han förklarade att han läst att vi mött många besvikelser och att han så gärna ville ge oss positivt svar. Så började han, jag tittade på Peter men sen kunde jag inte hålla mig. Nervöst tänkte vi båda "det är inget!" men så kommenterade han att jag hade förstora äggstockar än och sen gick han till mitt mellan dem och pekade på skärmen och sa: ser ni att det flimrar här? Ja sa vi med andan i halsen. Han tittade på oss och log med hela ansiktet: " det är ert barns hjärta! Tydligare kan det inte bli!" Vi blev chockade! Frågade om och om igen om det var sant, om han var säker! "men jag har mensvärk ibland" sa jag och dr.E pekade igen:" men du ÄR gravid! Det ser du ju här!" vi tackade honom som om han gett oss prinsessan och hela kungariket och vi fattar det fortfarande inte. Stirrar på bilderna vi fick och kan bara inte förstå! Det är en bit kvar, risker finns än, men såhär långt har vi aldrig kommit! Nu ska vi bara njuta! Det är vår tur nu! Februari är inom räckhåll!
 
 

VUL

0 Läs mer >>
Imorgon, om mindre än 24 timmar, är det dags att titta på Lucky! Jag är förväntansfull och panikslagen! Jag längtar efter visshet och att få se vårt mirakel, samtidigt som rädslan för att finna en tom fostersäck kommer mig till mötes som en stor lastbil och inte ser mig mitt på gatan! Jag försöker låta glädje och lycka vinna men det blir lite som med pojken som ropade varg! Vi har blivit överlyckliga och kastat oss in i glädjen två gånger i rad, och båda gångerna har det inte blivit som vi trott. Då är det så svårt att lyssna på att vi faktiskt väntar en liten bebis den här gången och tänka, fokusera på att det kommer gå bra. För hittills har det inte gjort det! Fyra och ett halvt år av ständiga besvikelser, man vänjer sig tyvärr! Men efter imorgon, när vi sett ett hjärta slå, då får inget stå i vägen! Då är det highway to happiness som gäller! 
 
 

Dagen före ul

1 Läs mer >>
 
Idag kom brevet! Dagen innan midsommarafton ska vi få se vad som gömmer sig i livmodern! Nu har jag ett datum att sikta på! Idag är jag bara glad och inte orolig! Det var inte så vanligt att fostersäcken är tom så förhoppningsvis är det något där nu!! Den 19 juni kan vi antingen slappna av eller bryta ihop och ställa oss i kö. Vi hoppas såklart på det förstnämnda :)

Tid till ul bokat!

2 Läs mer >>
Idag 10/6 är jag på dag 5+5, dvs 5 veckor och 5 dagar sedan två veckor innan befruktningen. Vanligtvis räknar man ju från senaste mens, men vid ivf som vår går man 14 dagar innan äggplocket. Jag mår illa dagligen, men det har gått från diffust illamående hela tiden till intensivt illamående halvtimmen innan mat. Bysten är som svällande bomber, och kissar jag inte ofta så får jag mensvärk efter toabesök. Vi gissar att det är pga att livmodern växer, emdometriosen och att blåsan sakta fylls och trycker på livmodern, sen töms den fort och livmodern tar plats igen och då värker härdarna. Kan det inte vara så? :) I förrgår både klippte jag gräs och cyklade till sjön, på natten fick jag jätteont och blev livrädd för att jag orsakat missfall. Men igår gjorde jag inget förutom jobbet och det gjorde ont ändå på kvällen, men då var jag inte orolig alls. Bara Lucky som tar plats hoppas jag! Jag har mer eller mindre bestämt att jag ska ha den här babyn, Peter försöker få mig att hålla mig mer likgiltig fram till ultraljudet, Vi är båda rädda att vi kommer dit och det är tomt, som första gången. Mest är vi nog oroliga för hur vi skulle ta det. Men varför oroa sig innan dess? Vi får ta det då! Nu är jag gravid! Idag ska jag städa, sy och njuta av vädret! Och njuta av det som händer med min kropp! Det här är oavsett utgång sista graviditeten jag någonsin får uppleva, det vet vi med säkerhet!  Fortsätt håll tummarna för oss!!! <3
 
 

Väntan på tidigt ultr...

5 Läs mer >>
Igår efter en sömnlös natt gick jag upp fem minuter innan Peter skulle vakna och kissade på stickan. Jag ska väl redan nu erkänna att vi fusktestade en vecka innan, Peter som inte kunde hålla sig, men vågade inte lita på resultatet! I alla fall: jag höll för resultatrutan med handen, kröp ner bredvid Peter och sa att vi skulle se det samtidigt! Vi båda fokuserade och jag flyttade handen: Positivt
 
Vi båda tittade på varandra, kom fram till att vi mer blev oroliga än lyckliga och att vi kanske vågar glädjas mer när ultraljudet är gjort, om vi kommer dit! Låter kanske konstigt, men det här är ju vår tredje graviditet och vi har fortfarande inte kommit förbi vecka 12. Så vi fortsätter hålla andan! Försöker glädjas och prata om Lucky, men oron finns där! Varje värk, varje litet lyft och varje toabesök är tanken där: har jag förlorat barnet nu? 
 
 
 

Testdagen