Så sitter jag här igen, vaken mitt i natten. Tandköttet är svullet och jag har huvudvärk, men kan inte sova. Jag trodde inte att det skulle hända något igår bara för att det var beräknad födseldag, bara 5% eller nåt sånt föds på den beräknade dagen läste jag någonstans (källkritik...) Jag håller nu tummarna att jag tillhör de 90% som startar självmant innan två veckor gått :)
Samlar alla veckorna här istället för att fylla bloggen med bilder ;)
2 februari 2015: vecka 40
Lucky: ca 51 cm och runt 3,6 kg.
Jag: Plötsligt kom det bristningar med besked. Det gör absolut inget, men blev väldigt förvånad när jag på kvällen inte har några förutom lite runt naveln, och på morgonen har det bara exploderat av bristningar. Annars är det som förra veckan. Mycket mer törstig bara, blir plötsligt så törstig så jag inte står ut om jag inte får dricka NU!
27 januari 2015: vecka 39
Lucky: ca 50cm lång och väger runt 3,2kg. Det märks att Lucky tycker det är väl trångt i magen nu. Mycket bökande.
Jag: Jag behöver tydligen äta och sova mycket nu, och kan sova oroligt. Faktum är att jag sover djupt och tungt nästan hela nätterna. Lucky har börjat vara vaken på dagen och sova på nätterna, tror det bidrar till min goda sömn. Andningen är lättare sedan magen droppat ned en bit.
15 januari 2015: vecka 37
Lucky: Väger runt 3 kilo och är ca 48cm lång. (varierar ju väldigt från barn till barn) Är fixerad och redo för födsel.
Jag: Bäckenet ska nu vara ganska uppluckrat, och ja det blir inga långa promenader! Det ska kunna vara svårt att sova, vilket stämmer ibland, vissa nätter sover jag ju typ 12 timmar, med två vakenperioder bara för toabesök och höftsmärtor. I övrigt mår jag ganska bra! Lite illamående och trötthet, men det kan bero på järnbristen, och så har jag svårt med andningen om jag lutar mig bakåt.
30 december 2014: vecka 35
Det går så rasandes fort nu så jag hinner inte med att koppla att det har gått ännu en vecka!
Lucky: väger ca 2,4kg (BM gissar på 2,6) tränar matsmältningen och ligger upp och ner. Barnmorskan sa till oss i måndags att skulle Lucky födas nu så skulle hen vara färdigutvecklad med två undantag: sugreflexen är inte där än och hen kan ha svårt att hålla tempen. Men eftersom vi är så säkra på att jag kommer föda i vecka 42 så är det ju inte så viktig fakta egentligen.
Jag: Enligt vårdguiden kan jag ha ökat mellan 11-13 kilo. Ta bort 10 från det senare så har vi sanningen. Man kan bli mer lättirriterad då man har svårt att hitta bekväma ställningar och allt värker, och Ooo,ja! Allt tar emot: resa sig, sätta sig, lägga sig, ta sig ur sängen, gå, äta, kissa, nå saker, komma förbi saker, sätta sig i bilen, gå ur bilen, bädda, laga mat, spela på datorn, allt är mer omständigt och medför djupa suckar och stön. MEN veckorna pinnar ju på och snart är januari här och bara 1-1,5 månad kvar! Och jag kommer vara ledig! :D
22 december 2014: vecka 34
Lucky: Om förlossningen skulle starta nu så skulle inte förlossningspersonalen försöka skjuta upp den. Lucky skulle klara sig bra utanför magen, med bara lite hjälp att hålla värmen. Lucky ska väga kring 2,3 kg (har hen hållit sin viktuppgång så är vikten troligen 2,5kg.)
Jag: kan nu känna av förvärkar (vilket jag ju har) av att livmodern tränar inför förlossningen. När Lucky rör sig livligt kan jag också känna huvudet i bäckenet som skaver så det ilar. Min mage har (faktiskt inatt) dragit sig nedåt en bit, men jag tycker fortfarande att det trycker på lungorna när Lucky sträcker på sig eller sparkar till. I ett par dagar har vi sett rumpan vippa fram och tillbaka under huden. Blivande morfar Tommy säger att hen dansar samba, vem vet :)
9 december 2014: vecka 32
Lucky: På 1177 står att Lucky nu kan ha vänt sig så huvudet är nedåt, vilket inte är fallet än. Sparkarna ska nu kännas mer som knuffar för att det är trängre för barnet att röra sig, det är inte heller fallet. Inatt sparkades det (och då rejäla sparkar) så jag inte kunde sova. Idag har jag varit öm så varje buff inifrån har värkt som i öppna sår.
Jag: Det blir trångt i magen nu och som över en natt har jag fått svårt att röra mig. Har jag suttit en stund så måste jag ta sats och sen halta iväg. Jag har börjat må illa till och från, men inte så kraftigt som i början av graviditeten.
2 december 2014: vecka31
Lucky: kan nu fokusera blicken och se bättre skillnad på mörker och ljus. Hen ska också kunna känna igen musik som hen hört upprepade tillfällen (hur de nu vet det).
Jag: Kan ha gått upp 8-10kg, jag har gått upp 2kg totalt. Min lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Från och med nu ska jag besöka barnmorskan varannan vecka, men det har jag gjort ett tag och nu har jag inte nästa möte förens om en månad. Men allt var ju bra, så troligen därför?
19 november 2014: vecka 29
Lucky: ska ha växt en cm och gått upp lite till. Lucky kan drömma nu (undrar vad hen drömmer om...) och ska nu kunna nå revbenen och sparka på urinblåsan, vilket Lucky redan gjort i några veckor! Lucky fortsätter vara väldigt aktiv varannan dag, och varannan dag bara på kvällen.
Jag: Det kan nu kännas som att inre organ trängs undan, och ja, det kan man ju minst sagt säga! Bebisen kan sparka så det syns utan på och man kan bli öm, och ja, det stämmer det med! Ibland spänner också magen som om jag hade ett bälte rakt över som jag behöver spänna upp...
10 november 2014: vecka 28
Lucky: Väger drygt ett kilo och är ca 39cm lång. Har börjat sträcka på sig så huvudet trycker på revbenen.
Jag: Nu kan jag ha gått upp 8-11 kg enligt vårdguiden, jag har gått upp 2 kg. Däremot har de rätt att det är svårare och svårare att röra sig som innan. Överkroppen är liksom stel och inte direkt följsam. Känsloyttringar och reaktioner kan bli starkare igen, vilket de verkligen blivit! Exploderar på en sekund, gråter i en handvändning men kan också börja skratta åt alltihop direkt efter.
3 november 2014: vecka 27
Lucky: Väger runt kilot och är väldigt aktiv, speciellt på kvällarna, men såfort Peter lägger handen på så slutar Lucky att sparka. Igår på morgonen låg vi dock och tittade på när huden på magen rörde sig då och då, för att Lucky var emot där. Lucky når i vissa lägen mina nedersta revben och det är minst sagt obekvämt när hen sparkar där.
Jag: Ingen större skillnad mot förra vekan, förutom att rörelserna i magen är mer och mer påtagliga.
27 oktober 2014: vecka 26
Lucky: är nu ca 35 cm lång och väger 800-900gram. Nu börjar Lucky öppna och sänga ögonen och öva på att andas genom att dra in fostervatten i lungorna.
Jag: Nu börjar jag märka mer och mer att Lucky reagerar på ljud, rörelserna i magen är tydliga. Halsbrännan är i perioder bättre, och jag har vant mig vid magen på något sätt. På arbetet märker jag att den är i vägen när jag lyfter lådor, men annars känns det som innan jag blev gravid, med undantag för trötthet, svullnad och tryck och att det rör sig.
20 oktober 2014: vecka 25
Lucky: ca 33 cm lång och väger runt 700 gram. Lucky kan nu knyta händerna och ta tag i fötterna. Lucky ska kunna reagera mer på min röst nu än omgivande ljud, och har sin egen vaken- och sovrytm i min mage. Korttidsminnet har utvecklats och känslen fungerar.
Jag; Enligt 1177 ska jag vara uppmärksam på att barnet rör sig varje dag och lära känna dess rytm. Lucky har börjat sparka på urinblåsan då och då, vilket skapar lätt panik när jag är kissnödig. Vissa dagar är hen jättesprallig och andra lite lugnare, men jag oroas inte över det. Snart nog kommer en aktiv dag igen.
Jag har fått ökad halsbränna och kramp, bäckenet är som vanligt stelt och då och då med ilande smärta.
13 oktober 2014: vecka 24
Lucky: är ca 30 cm lång och väger 600 gram. Huden blir tjockare och nu är lungorna färdiga för att andas luft om det skulle födas. Hörseln är nu så god så Lucky känner igen mammas och pappas röster, samt mammas hjärtslag. Att Lucky hör har vi märkt på att Lucky vaknar och sprattlar till när väckarklockan ringer på morgonen. Nu börjar det bli trängre i fostersäcken, kanske är därför jag känner mer och mer rörelser.
Jag: Jag ska kunna ha gått upp 5-7 kg, men jag har gått ner ett istället. I övrigt har illamåendet kommit tillbaka, men jag kräks tack och lov inte. Foglossningen gör att min vikarie ska ta en dag i veckan - hoppas jag - och att jag vaknar på natten av att jag sovit på rygg och inte kommer runt till sidläge. Jag känner små sammandragningar ibland och har kramp i vaderna ofta. Drömmarna börjar bli sjukare och sjukare och halsbrännan är jobbig! Speciellt på jobbet där jag böjer mig ofta.
Nu har även Peter kunnat känna Luckys rörelser då och då.
2 oktober 2014: vecka 22
Var länge sedan jag skrev här! Men händer inte så mycket med utvecklingen just nu.
Lucky: 27 cm lång och väger runt 450 gram. Ögonen är slutna men Lucky kan se ljus och mörker genom ögonlocken.
Jag: Jag har foglossning och halsbränna. Lucky sparkar då och då, det känns som nervryckningar fast lite tydligare på något sätt. Eller som att någon petar en inifrån. Jag har gått ner ett kilo igen.
17 september 2014: vecka 19+2
Lucky: är nu ca 24 cm lång och väger runt 350 gram. Lucky har ögonfransar, kanske lite hår och har utvecklat känsel.
Jag: Jag ska må bra nu, men är förkyld så märker inte av det iofs.
1 september 2014 @ 7:55: vecka 17+0
Lucky: är nu 20 cm lång (!!!) och väger runt 250gram och har nu lagrat lite fett (så troligen en ännu större knubbis än första ultraljudet) fingrar och tår är mer färdiga med små fingeravtryck anandes. (Enligt Liberos hemsida har barnet även öfonbryn och ögonfransar nu)
Jag: Enligt 1177 ska jag nu ha gått upp 3-6 kg. Vägde mig i torsdags och hade gått upp 2 kg och vägde nu exakt som när jag blev gravid! Alltså ökat 0,0 kg. Men eftersom jag redan var kurvig så har barnet och jag att ta av och det är ingen fara för barnet! Om två veckor får vi se Lucky-skrutt igen <3
25 augusti 2014 @ 8:40: vecka 16+0
Lucky: Lycky växer fort nu och kroppen växer ikapp huvudet. Brunt fett lagras nu, det som hjälper Lucky att hålla sig varm vid födseln, och fosterfettet som ligger utan på huden skapas också, för att skydda mot att fostervattnet blöter upp huden.
Jag: Man ska nu ha gått upp mellan 2-5 kg, jag har inte vägt mig på länge så får väl se när jag stöter på en våg! Kroppens slemhinnor svullnar så tandköttet blöder lättare, näsan känns täppt och man kan få näsblod. Jag har ju dock haft det ett tag! Redan i juli hade jag dagar med forsande näsblod, något jag aldrig haft innan! Känner inte att det är värre nu! Man kan även svettas med än vanligt nu, men det har jag gjort länge med, och det är pga den ökade blodmängden. I övrigt kräks jag fortfarande, men jag är piggare och mår mindre illa!
18 augusti 2014 @ 15:42: vecka 15+0
Lucky: Lucky ska nu ha lagt på sig 50 gram och växt 2 cm. Nu fungerar nervsystemet så att Lucky kan styra sina rörelser, och skelettet har hårdnat. Fostret har nu hörsel och kan rycka till om det uppstår plötsliga ljud.
Jag: Jag kräks ännu, inte varje dag, men det händer! Häromdagen kände jag av vad jag trodde var mensvärk, sen trodde jag det var förstoppning, nu när den är mer exakt värken förstår jag att det är så kallad foglossning. En molande värk i ländryggen och bäckenet fram, ner i rumpan och ljumskarna. I natt vaknade jag när jag vände mig och kände det som om någon högg mig med en kniv rakt i ländryggen. Men jag klagar inte! ;)
11 augusti 2014 @ 9:03 : vecka 14+0
Lucky: Lucky växer så det knakar, från topp till tå hela 14cm, och väger ca 100 g. Lucky kan få in tummen i munnen (som vi såg på ultraljudet), men kan fortfarande inte styra sina rörelser.
Jag: Enligt 1177 så kan jag bli sugen på mjölk pga att fostret lagrar kalcium, och det är helt rätt! Dricker massor med mjölk! Mitt hjärtas kapacitet kommer fram till vecka 32 öka med 30-50 procent, för att hålla både mig och Lucky syresatt.
Mina humörssvängningar ska bli större nu, men jag tycker det är bättre, Peter med! Däremot har jag börjat kräkas, alltid 10:55!
29 juli 2014 @ 11:42 : vecka 12+2
Jag har nu gått fulla tre månader och in i andra trimestern!! :D
Lucky: Lucky är nu ca 6 cm lång och väger runt 60gram. Skelettet som innan varit mjukt börjar nu hårdna. Risken för missfall har nu minskat betydligt och efter den här veckan tillkommer få missbildningar.
Jag: Min mage har svullnat upp så alla som möter mig frågar när vi ska ha barn. Jag mår bättre och bättre, men ibland kommer illamåendet som en överraskning. Mitt ena bröst har börjat läcka mjölk, något som är lite tidigt men helt normalt. Jag är nu mer aktiv även om jag känner att jag är flåsigare och hjärtat får jobba lite hårdare.
22 juli 2014 @ 22:47 : vecka 11+2
Lucky: Missfallsrisken är nu låg! Moderkakan och navelsträngen försörjer Lucky helt med näring och syre. Lucky är ca 5 cm lång och har dubblat sin vikt sedan förra veckan. Huden är tunn och genomskinlig, överläppen har bildat en armorbåge, fingernaglarna blir tydligare och fingeravtrycken bildas. Ansiktsdragen finns där och nästan alla organ och funktioner är på plats.
Jag: Illamåendet och tröttheten börjar troligen avta och "vissa har gått upp några kilo" :)
19 juli 2014 @ 19:46 : vecka 10+6
Lucky: Lucky är nu ca 4 cm lång och väger 8 gram. Lucky rör sig, ögonen har täckts av ögonlock, tarmarna kryper in i magen från navelsträngen och könsorganet tar form.
Jag: Blodmängden i min kropp ökar, vilket kan få mig att känna mig trött, dock känner jag mig inte mycket tröttare än andra veckor. Illamåendet har börjat ge med sig däremot gråter jag lättare.
6 juli 2014 @ 18:30 : vecka 9+0
Idag har det passerat 9 hela veckor, och jag går med stora steg in i vecka 10!
Lucky: Nu går barnet fran att kallas embryo till att kallas foster. De flesta av kroppens organ finns och ska bara växa och börja fungera! Huvudet står för 50% av kroppen, Lucky är ca 3 cm lång och väger runt 5 gram. Nerverna utvecklas i hög fart och ögon och näsa är tydliga och nästan på rätt plats. Öronen är små knoppar på huvudet.
Jag: Brösten fortsätter växa och jag kan uppleva nästäppa (vilket jag märker och gör). Själv har jag upplevt att jag mår mer och mer diffust illa, men är piggare på något vis. Jag är arg och irriterad då och då, men det ska vara hormonerna ;)
1 juli 2014 @ 08:56 : Vecka 8+2
Lucky:
Lucky är nu ca 2 cm och börjar likna en människa, då huvudet har fått en nacke och barnet har nu öron, ögonlock och anlagen till näsan kan synas. Forstets svans försvinner, och likaså simhuden mellan fingrar och tår. De inre delarna av könsorganet finns redan, medan de yttre ser likadana ut oavsett om det är en pojke eller flicka.
Jag:
"Många kvinnor oroar sig vid den här tiden" för allt möjligt. Munnen är mer svullen och skör och tandköttet är mjukare och blöder lätt.
Bilder och informationen är lånad härifrån
Bebisen växer
Kom på en sak som stört mig av och till, som jag tänkt skriva om här, men som jag liksom tänkt att jag skulle vara lite stabil inför först, den dagen kommer dock aldrig, så fort frågan kommer eller tanken susar förbi så blir jag irriterad, ledsen och frustrerad.
Det här med syskon. Syskon till Lucky menar jag då. Folk verkar inte ha förstått, folk i vår närhet som följt oss under dessa fem år det tog att bli gravida, de verkar inte förstå. En del gör det, andra känns det som att vi fått berätta om och om och om igen för att det ska gå in men de vägrar liksom acceptera det faktum att Lucky inte kommer få syskon. (Oj, vad några säkert kände sig träffade nu, några läser detta och undrar säkert vad de har sagt. Det spelar ingen roll, bara ni någon gång förstår!!) Lucky kommer att bli ett ensambarn. Varför frågar sig då några. Detta har tex kommit upp när vi kanske köpt saker begagnat och motiverat med att "ja, det blir ju bara Lucky, så är ju inga syskon som kommer ha användning av sakerna sedan". Jag kanske säger det lite väl ofta, men det är faktiskt för att vänja mig själv vid tanken på att det blir bara en graviditet, en förlossning, ett barn. För kanske har inte ens jag helt förstått. Därför blir jag så ledsen (även om det inte märks på mig) när folk säger: "Men det kan ni ju inte veta" eller "Men nu blev ni ju gravida, nu kanske det löser sig", eller "Men jag känner ett par som gjorde IVF och sen fick barn helt på egen hand efteråt".
Absolut, miraklen sker, MEN (och läs noga nu! Gärna ett par gånger om det inte går in): VARKEN jag eller min man kan bli föräldrar. Jag har valt i samråd med min man att varken här eller i samtal förklara helt vad som är Peters problem, för det är vår ensak, något han vill hålla hemligt. Det jag kan säga däremot är att även om min man träffade en ny kvinna, en med en frisk livmoder, så skulle de ha det väldigt svårt att bli föräldrar utan hjälp. Utan IVF. Punkt slut. Sen har vi då min livmoder, som INTE producerar ägg, INTE kan putta ut ägg (om det funnits några) i någon äggledare då de är STÄNGDA (då säger några, "men det kan väl ha öppnat upp sig?" Ok, om du får ett sår, låt oss säga på din hand, så läker det samman, säg under 13 år som i mitt fall, det blir ett ärr. Om du nu blir gravid, öppnar sig ärret då? Blir det hål igen på samma ställe? Försvinner ärret som växt och växt under 13 år? Och så nästa försök till tröst från andra "men jag känner någon som spolade sina äggledare" Ja, fint, jättebra, det har de gjort på mig med, DET FUNKADE INTE! Det är stängt, kaputt. Sönder. Jag är opererad, jag har fått mediciner, vi kan inte få barn, utan hjälp.
Vi har beslutat att inte göra fler provrörsbefruktningar. Varför inte? För vi vill inte. Det gör ont, själsligt och fysiskt. Kroppen tar stryk, psyket tar stryk, förhållandet tar stryk, ekonomin tar stryk. Vi kommer ha ett barn, ett vi längtat efter i sååå många år, och vi kan inte tänka oss att utsätta detta älskade barn för ett stressat, utmärglat och deprimerat par föräldrar som hela tiden åker på läkarbesök och kontroller, får missfall och vredesutbrott och gråter nätter igenom. Vi tänker inte utsätta Lucky för det bara för att ge hen ett syskon. Vi kan köpa att andra gör det, vi vill inte. Kanske ångrar vi oss, men just nu är vi helt 100% säkra på att det "bara" blir Lucky, och det är inte så bara det! Och vet ni vad? Det är VÅRT val.
Jag förstår att det bara är tröstande ord ni utstöter, förhoppningar och uppmuntran, men jag blir så ledsen varje gång. Självklart vill vi ha fler barn. Vi ville ha två tre stycken. För varje gång någon säger "men det kan ni inte veta" så gör ni så jag känner mig lite mindre värd, för jag kan inte ge min man fler barn. (och han kan inte ge mig fler). Vi kan inte erbjuda vårt barn syskon, som ju är så härligt, underbart att ha. Vi får bara den här upplevelsen. Vi är så lyckliga över att få uppleva den, för som vi har längtat! Så snälla, förta inte den här lyckan genom att försöka trösta med att vi kanske kan få fler. Vi orkar inte hoppas på fler. Vi vill inte hoppas på fler. Efter det här förlossningen kommer jag be om att bli satt i klimakteriet, för att stanna upp mina livmodersjukdomar. För att orka vara mamma. Mamma till vår Lucky, ett resultat av fem års kontroller, operationer, mediciner, provrörsbefruktningar och missfall.
Snälla, inget mer prat om syskon till Lucky. Om jag nämner att det inte blir fler, håll bara med. Det är vår verklighet, inget ord kan ändra på.
Tack
Syskon
Extremt nervösa och spända begav vi oss idag till Ljungby sjukhus för ultraljud. Det var både mysigare och vi blev bättre bemötta där än Växjö. Vi fick en fantastisk kvinna som gjorde undersökningen och när vi såg hjärtat drog vi båda ett djupt andetag av lättnad. Mer hade vi inte behövt se, men tur i oturen låg Lucky fel för undersökningen och hon förstod nog att vi inte var så intresserade av KUBen igentligen utan mest ville se barnet, för hon visade alla kroppsdelar och funktioner och inte alls som barnmorskan sagt i Växjö: "De kommer se hjärtat och sen direkt zooma in på nacken så man ser inte så mycket". Vi fick en full guidad tur om vårt barns anatomi och fick se den vinka, klia sig, mätte händer och fötter och att den kissat. Hon sa att Lucky hade en stor rund mage, låg i skräddarställning och sög på tummen. "Precis som sin mamma" sa Peter, haha! Jag fick hoppa och hosta och guppa med rumpan för att få Lucky att vända sig i profil så hon kunde mäta nackvätskan. Efter 30 minuter vände Lucky sig faktiskt om och tog tummen i munnen och vickade på rumpan. KUB visade att risken för kromosomavvikelse var 1 på 1020. Bra odds alltså! Så vi vet alltså att Lucky har tio fingrar och tio tår, två hjärnhalvor, två njurar, matsäck som var fylld med vatten, en urinblåsa som fungerade, gillar att suga på tummen, växer bra, är lite tjock, är envis alternativt bekväm av sig, och är precis så gammal som jag hela tiden har sagt! Där fick hon, barnmorskan som påstod annat! Vi fick 6 bilder med oss hem. Egentligen får man bara två men kvinnan förklarade alla bilder med :" Jag kunde inte låta bli, den är ju så söt!"
Idag har jag även träffat grannens nytillskott i familjen. En liten tös som är för söt!
KUB ultraljud
Idag 10/6 är jag på dag 5+5, dvs 5 veckor och 5 dagar sedan två veckor innan befruktningen. Vanligtvis räknar man ju från senaste mens, men vid ivf som vår går man 14 dagar innan äggplocket. Jag mår illa dagligen, men det har gått från diffust illamående hela tiden till intensivt illamående halvtimmen innan mat. Bysten är som svällande bomber, och kissar jag inte ofta så får jag mensvärk efter toabesök. Vi gissar att det är pga att livmodern växer, emdometriosen och att blåsan sakta fylls och trycker på livmodern, sen töms den fort och livmodern tar plats igen och då värker härdarna. Kan det inte vara så? :) I förrgår både klippte jag gräs och cyklade till sjön, på natten fick jag jätteont och blev livrädd för att jag orsakat missfall. Men igår gjorde jag inget förutom jobbet och det gjorde ont ändå på kvällen, men då var jag inte orolig alls. Bara Lucky som tar plats hoppas jag! Jag har mer eller mindre bestämt att jag ska ha den här babyn, Peter försöker få mig att hålla mig mer likgiltig fram till ultraljudet, Vi är båda rädda att vi kommer dit och det är tomt, som första gången. Mest är vi nog oroliga för hur vi skulle ta det. Men varför oroa sig innan dess? Vi får ta det då! Nu är jag gravid! Idag ska jag städa, sy och njuta av vädret! Och njuta av det som händer med min kropp! Det här är oavsett utgång sista graviditeten jag någonsin får uppleva, det vet vi med säkerhet! Fortsätt håll tummarna för oss!!! <3
Väntan på tidigt ultr...
Det är lite av ett vakum nu när äggen är befruktade och befinner sig i ett värmeskåp i Malmö. Vi bara väntar hoppas och ber för att de överlever och utvecklas väl!
Jag har haft ont efter äggplocket! Väldigt ont! Har knappt kunnat gå... ni som träffade mig i helgen på Öland vet :) Jag tror två av blåsorna spruckit med, gjorde så sjuuukt ont vid två tillfällen i helgen! Nu är det mer bra än ont, så har stora förhoppningar på morgondagen! Hade det inte alls såhär efter vårt första äggplock! Kollar avundsjukt på andras bloggar där de inte haft ont... men jag är ju tydligen känslig :p Blir kanske så när man levt med smärta i 16 år och plötsligt bara får ta alvedon för smärtan.
Bloggar igen på tisdag ;)
Mittemellan-tid
Igår, tisdagen 13/5, kl 22:30 tog jag ägglossningssprutan. Eller ja, 22:27 tog jag den. Fuskade lite! Orkade inte vänta :p
Det som händer nu är att de mogna äggen i min mage mognar klart och gör sig redo att släppa äggen 35 timmar efter att jag tagit injektionen. Då kommer det vara 15/5 kl 9:30 och jag ska ligga på britsen i operationssalen i Malmö och få en nål uppkörd mellan benen. Yey.... Så idag är det bara att sysselsätta sig så man inte oroar sig inför morgondagen. Imorgon ska jag vara nyduschad, fastande och avslappnad. De två första ska jag nog kunna fixa själv :)
Sprutan laddad och klar innan jag tog den. 250 IE. Dvs hela vätskan i behållaren.
Syns inget efteråt, man kan ana de röda prickarna från att jag tagit gonalen och darrat till tidigare.
Magen är lite svullen, men samtidigt ser den ju alltid ut sån av endometriosen och PCOn!
Ovitrelle - Ägglossni...
Vi har fått frågan från flera håll om hur många av mina äggblåsor som kommer plockas. Ni får förlåta oss för vår förvåning vid frågan. För oss är det självklart att alla äggblåsor som mognat plockas. Jag tänkte därför förklara lite mer ingående.
När en flicka föds har hon redan ungefär en miljon omogna ägg i äggstockarna. Ca 500 av dem kommer att mogna under hennes liv för att kunna bli befruktade. Efter mens börjar ett ägg mogna och äggblåsan det ligger i växer. Halvvägs i menscykeln (ca dag 14 efter första mensdagen) spricker blåsan och släpper ut ägget som färdas längs äggledaren. I äggledaren ska det mötas upp av spermier för att bli befruktat. Det tar två-fyra dagar för ägget att färdas ner i livmodern, men måste bli befruktat det första dygnet. Är ägget inte befruktat så försvinner det med mensen ca 14 dagar senare. Är det befruktat så försöker det fästa i livmoderväggen, man tror att ungefär var fjärde befruktat ägg faktiskt fastnar.
När man gör IVF tar man hormoner för att få flera äggblåsor att mogna. Man vill ha många äggblåsor för att kunna få många ägg. Man plockar alla mogna äggblåsor för om man lämnade några så är de "förlorade" (de lossnar ju, inte som att de sparas) samt att man vill ju få så många embryon som möjligt. Detta då alla äggblåsor innehåller inte ägg - alla ägg blir kanske inte befruktade även om de möter spermier/blir befruktade via ICSI (Där man för in en spermie direkt in i ägget med en nål, som de kommer göra med våra ägg/spermier) - alla befruktade ägg utvecklas inte korrekt - av de utvecklade embryorna vill man kunna välja det som utvecklats mest - av de embryor som är kvar ska de överleva några dagar till och sen frysas ner. Fler frysta embryon = fler möjligheter för att bli gravid eller om man i framtiden vill ha syskon. Embryon sparas i 5 år i frysen och vill man ha syskon får man betala det själv. Vi har redan bestämt att om vi lyckas bli gravida ska vi inte, jag betonar: INTE skaffa ett syskon. Detta har inte med kostnaden att göra utan det faktum att vi kämpat så för ett barn och inte känner att det är rätt mot vårt framtida barn att kämpa lika hårt för ett syskon. Visst finns det såååå många fördelar med syskon, men detta med att kämpa för barn kan bli en fix idé och är en riktig bergochdal-bana! Vi vill istället fokusera på den gåva vi fått!
Jag hoppas nu att jag lyckats förklara lite mer om äggen och att alla mogna äggblåsor plockas och varför.
Äggfakta
Under den här rubriken tänker jag skriva lite varje dag om hur det känns och vad som händer. Jag kommer skriva nya rubriker om större grejer som punkteringen (äggplock) och transfusionen (återföringen).
Synarel dag minus 2
På onsdag börjar nedregleringen, så idag ska jag ringa RMC i Malmö och höra hur våra infektionsprover ser ut. Dvs om vi fått HIV, Hepatit, syfilis eller HTLV. Tyvärr brukar telefonkön vara lång i början av veckan, men jag har för mig att de ändrat det där nu så de ringer upp! Hoppas hoppas!
Mående Svullen, spänningar, omättlig, vill äta hela tiden, helst munkar. Äggstockarna har bråkat i nån vecka. Grinig.
Synarel dag minus 1
Jag slapp telefonkö igår, de ringde upp! Och ja, vi är friska. Som väntat. Just nu sitter jag och väntar på att apoteket ska smsa och säga att jag kan hämta medicinen. Kom på att jag glömt beställa, men ett apotek hade faktiskt några få på lager, så igår kväll bokade jag en av dem. Bäst är annars om man 3-4 dagar innan beställer medicinen till ett specifikt apotek, det gäller alla mediciner man använder under IVF. Detta säger de inget om, det är sådant jag lärt mig av erfarenhet. Idag kommer våra "lånebarn", vi ska måla ägg och göra godis är tanken, och mysa med kaninerna såklart.
Mående Trött, tröttare tröttast. Höger äggstock värker. Stabilt humör.
Synareldag 1
De hade en kvar igår och den fick jag! Så idag har jag börjat, 1 spray i 1 näsborre 3 gånger om dagen.
I går var vi barnvakt och idag kom en kompis med sina två söner. Så härligt att få omges av barn, även om jag är trött efteråt. Vaknade 4:30 idag. Ångest och kissnödighet. Skönt att Peter gick upp 5, då stekte jag ägg och svamp och serverade frukosten vid tända ljus.
Mående Spänningar, svullen, och trött. Stabilt humör.
Synarel Dag 2
Ömma äggstockar, trött. Gjorde nästan ingenting på hela dagen. Orkade inte. Illamående, nära att kräkas på kvällen.
Synarel Dag 3
Mensvärk, orolig, ömma körtlar men stabil i humöret. Vi hade en lugn dag hemma, åkte och handlade på eftermiddagen.
Synarel Dag 4
Vaknade pigg och alert. Cyklade 8 km, städade hos kaninerna. Sen kom huvudvärk, mensvärk, hugg i äggstockarna, ömma körtlar, kände mig förkyld och febrig. Hade förhöjd temp. Men glad hela dagen till min mans glädje. Åt middag med vänner på kvällen <3
Synarel Dag 5
Pigg och glad. Lite mensvärk men inte som igår! Påsklunch med släkt, lekt och stojat. Peter ringde och svärfar säger att det skett en katastrof. Jag får panik, kör efter Peter vars cykel pajat, men han är oskadd. Börjar då gråta, inser att jag är blödig idag :) Ikväll kommer mor med make!
Synarel Dag 6
Grejar i trädgården, går från full av energi till att somna på ett par timmar. Efter att ha sovit lite åkte vi till stan för att handla grill m.m. Får ont i halsen, kroppen, livmodern gör ont kortare stunder, men mer intensivt, som att hissna, men med smärta. Ängslig idag. Känner mig som ett enda stort blåmärke när jag går och lägger mig.
Synarel Dag 7
Idag har jag jobbat! Mycket mensvärk men hanterbart. Fått förkylning med, men vem är jag att klaga? :p Bara. att bita ihop. Vet att jag blev förkyld förra gången jag tog Synarel också! Det dumma är ju att man inte kan avhjälpa det så mycket med medicin. Alvedon och saltlösning till näsan får duga!
Synarel Dag 8
Vaknade 5:10 och visste direkt, min mens hade anlänt. Skyndade mig att ta en alvedon (det enda jag kan ta nu) och kände smärtan komma forsande inifrån. Har sedan legat i soffan, nedbäddad med värmedynor och TENS. Enda jag har gjort är att se till så Ziva fått ut och kissa då och då, och tagit mina hormoner. Tänk att den var så punktlig den här gången! Mensen ska komma mellan dag 8-14. Förra gången kom den på dag 12, den här gången på dag 8! Om en vecka och två dagar så börjar jag med injektionerna. Dags att reservera Gandalf alltså ;) Förresten, tänk vad man kan må bättre bara mensen kommer...även om det gör ont så är jag ju mer "van" vid det.
Synarel dag 9
Idag hämtade jag Gonal-f på apoteket. Bäst att ha den hemma i kylskåpet, är ju mycket "konstiga" dagar nästa vecka. Blöder som bara den. Blödde inte ens så här mycket vid MAet. (När vi aborterade vårt första foster)
Mensvärk och huvudvärk.
Synarel dag 10
Idag har jag bokat tid till ultraljud på Kvinnokliniken för kontroll av follikeltillväxt. Dvs de blåsor som äggen ligger i. Efter ultraljudet, som är den 9/5, beslutas om jag ska fortsätta med injektionerna och boka ett nytt ultraljud eller om det är dags för äggplock. Vi hoppas på minst åtta mogna, för det hade vi sist. I dessa åtta fanns fem ägg. Låt oss hoppas hoppas!
Mående mensvärk, energisk, irriterad
Synarel dag 11
Värmevallningar idag! Över texten ser ni mitt schema. Det hjälper mig komma ihåg vilken näsborre och att jag tagit. Jag tar i varannan näsborre. Det ska inte spela någon roll, men förra gången jag använde Synarel fick jag lätt näsblod/sår i näsan, så nu tar jag noga varannan gång. Det verkar gå bättre! 6 dagar kvar till Gonal-F...
Idag tog jag graviditetstestet jag skulle tagit när mensen kom. Negativt såklart. Då kan jag alltså börja med sprutorna på fredag! Mående lite mensvärk, pigg, glad, en underbar dag. Lite pollenkänning bara!
Synarel dag 12
Värmesvallningar och pollenkänningar, jobbigt att andas men bra i övrigt!
Synarel dag 13
Jobbade några timmar och fick sen världens huvudvärk. Men lyckades handla inför kalasen i veckan och shoppa blommor till krukorna på trappen! Migränliknande huvudvärk resten av dagen.
Synarel dag 14
Vaknade pigg tidigt och började baka, tre satser, sen byggde jag kaningård resten av dagen. En toppendag!
Synarel dag 15
Lagat mat hela dagen. Toppendag igen!
Synarel dag 16
Ont i huvudet och känns som ont i halsen, men i musklerna på vänstra sidan. Som ett blåmärke eller att jag sträckte mig. Massa släkt på besök. Märker att jag har kortare stubin vad gäller tålamod med barnen när de tetas med varandra.
Synarel dag 17
Idag är sista dagen jag skriver här, går vidare till rubriken "Dagbok gonal-f", för idag är dags för första injektionen! Idag går jag även ner i puffandet från tre gånger om dagen till två. Morgon och kväll. På kvällen kommer jag även ta injektionen. Nu börjar nedräkningen på riktigt! *djupa andetag*
Mående Ont i lederna. Stel i benen. Vänter äggstock stökar, brukar ju vara högra mest, så känns konstigt att bara känna av vänstra.
"Dagbok synarel"
Vår reproduktionsplan kallas långt protokoll. Det korta protokollet är på en månad och mer "pang bom". Långt protokoll sträcker sig över två månader.
Jag har redan börjat stoppa i mig folsyra och B12 och undviker viss mat och läkemedel.
På dag 21 i min menscykel ska jag starta med Synarela Nässpray, tre ånger om dagen.
Efter en till två veckor kommer min mens och då ska jag göra graviditetstest. Den 2/5 är det dags för injektionerna med medicinen jag kallar Gandalf. Den ska jag ta varje kväll tills de säger annat! Nytt för den här gången är att de ökat min dos en enhet. Bra då det var lite långsam tillväxt av folliklarna (äggblåsorna) förra gången.
9/5 ska jag på ultraljud för att se om det mognat några äggblåsor. Sist fick jag åka ner till Malmö och göra ett extra ultraljud då det syntes dåligt på ultraljuden i Växjö, nu vet vi att det var pga PCO. Vid ultraljud bestäms när tillräckligt många ägg mognat tillräckligt för ägglossning och äggplock.
35 timmar innan äggplocket tar jag en sista injektion av en ägglossningsspruta som gör så att äggen gör sig redo att lossna ur äggsäckarna. När det är dags för äggplock åker vi ner till Malmö, jag kommer vara fastande. Väl där får jag gå in till en brits bakom ett skynke, byta om och ta lugnande och smärtstillande och sätta kanyl. Min man går till ett annat rum. När det är dags för vår tur kommer min man och han får ta på sig rock, mössa och foppatofflor. Tillsammans går vi igenom slussen till operationssalen och där inne hälsar vi på läkare, sköterskor och embryologer. Embryologen går in i rummet brevid och vi kan följa hens upptäckter på en tv, samt äggplocket inuti mig via en ultraljudsskärm. Medan min man håller min hand rabblar vi personnummer och namn (jag sa fel sist eftersom jag var lite snurrig av medicinerna), de ger lokalbedövning i livmoderetappen och så går de in med ultraljud och en nål med slang. De punkterar äggblåsorna och suger ut äggen (om det finns ägg, alla äggblåsor innehåller inte ägg). Då mina äggledare är igentäpta och jag har endometrios så gör ingreppet sjuuuukt ont! Många säger att det inte känns nämnvärt, men jag låg med rumpan en meter över bädden och skrek högljudt. De höjde smärtstillandet några gånger, sen kunde jag med envishet ligga stilla nog. Stackars min man kunde bara trösta. Äggen sugs in i slangen och in till embryologen. Där ser vi ägget en liten stund på skärmen (om man har sinnesnärvaro nog att se dit).
Efteråt får jag vila (jag somnade), äta smörgås och sist mådde jag illa så jag fick syrgas (älskar syrgas mot illamåendet).
2-5 dagar efter äggplocket åker vi ner igen och får tillbaka ett embryo som blivit en blastocyst (länk till video) Jag börjar sen med en kräm som innehåller progestoron. Eventuellt övriga överlevande embryon fryses ner.
Efter 17 dagar gör vi ett graviditetstest. Är det negativt får vi ta ett snack om när vi vill göra FET (frozen embryo transfer), vi har 1 poäng kvar då isf.
Är det positivt kommer vi vara försiktigt positiva. Efter två missfall kommer varje dag vara en vinst, och det tidiga ultraljudet i v 6 ett stort mål!
För mer information klicka på de mörkare textfälten som är länkar.
Videos:
Långt protokoll
Nu har det kommit! Vår IVF plan och våra remisser för infektionsprover, dvs prover som testar om vi har HIV, Hepatit B o C osv. Positivt är att jag kommer slippa så mycket blodprov den här gången! Bara ett rör till infektionsprovet istället för 6-7 st som förra gången, och graviditetstestet ska tas hemma, inte med blod som de senaste två gångerna. Skönt då jag själv kan få svar direkt, och tillsammans med min man för en gångs skull, och inte vänta två dagar på ett samtal om hormonvärden och sen berätta för maken. Nu kan vi båda se om det är positivt eller negativt, tillsammans!
Så nu har vi alltså lite datum att förhålla oss till, och vi har ändrat kosten efter rekomendationerna. Den här gången ska vi inte ta några chanser! Svårast är ändå att dra ner på koffeinet. Jag har slutat att dricka Cola, minskat kaffet till en kopp om dagen och försöker bara äta choklad på helgen. Svårats är chokladen, och att undvika lakrits helt! Maken har dragit ner på kaffe och alkohol. Nu väntar vi på 16/4 då jag börjar med nedregleringen. Jag kommer använda nässpray, vilket är det vanligaste av vad jag förstått.
Nedreglering
"Det första steget i en IVF-behandling kan vara nedreglering. Den består av injektioner eller nässpray som kvinnan ska börja ta 21 dagar efter menstruationens första dag eller enligt anvisning. Ni får elektroniska recept på medicin, sprutor/kanyler, videoinstruktion i stickteknik samt behandlingsschema. Ni blir informerade om och får lära er att själva ta injektioner. Om ni får nässpray innehåller den 30 eller 60 doser. För att hålla reda på hur många doser som är kvar, kryssa på schemat i förpackningen.
Nedregleringen innehåller ett hormon (GnRH) som blockerar dina egna hormoner. Det gör det lättare att styra behandlingen och enklare att bestämma exakt tidpunkt för ägguttagningen. Hormonets effekt upphör så fort man slutar att ta det. Hur länge man ska använda nedregleringshormonet innan man påbörjar hormonstimuleringen är olika i varje enskilt fall. Däremot är det viktigt att fortsätta med nedregleringen parallellt med hormonstimuleringen.
Nedregleringen kan ge biverkningar som övergående värmevallningar, huvudvärk, humörsvängningar, trötthet och torra slemhinnor."
Källa RMC SUS
Brev från RMC
Barnlöshet / Fertilitet
Videor
Fråga doktorn del 11/19 tors 24/4 2014 om fertilitet
Nyhetsmorgon 14/3 2014
Efter tio 5/3 2014
Vill ha barn Forum
Endometrios
Videor
PCO
Videor