Turbulent

Känslorna svallar och jag är jättelättstött just nu. Oroar mig för allt och befarar det värsta. Känner igen det, var likadant innan jag började med Citalopramen, men jag ska banne mig inte börja igen! Försöker använda mig av mina KBTtekniker och känner att jag ringer familjemedlemmar och vänner i ett för stöd och lugnande. Tack för att ni står ut med mina ångestladdade samtal! Idag grät jag av ångest när Peter skulle åka på jakt (inte därför utan av rädsla för listeria). Inte lätt för Peter att säga hejdå och åka och njuta av jakten då kanske...då kände jag mig dum för det, men kan ju inte gå omkring och låtsas som att allt är toppen, då blir det bara mycket större än om jag får gråta en liten stund och bli pussad på. Sen protesterade Ziva högljudt för att hon inte fick följa med Peter idag, så då fick jag sysselsätta henne en stund så hon glömmer att han gått, och sen kändes det bättre! Ziva ligger nu i hallen och väntar på att Husse kommer hem igen. Suck...
 
Igår var vi hos vänner och åt lammstek och spelade Settlers. Jag vann såklart! ;) Älskar Settlers, önskar vi var fler här i huset så vi kunde spela det då och då, bara Peter går inte, han bara muttrar att man fuskar. :)
 
Nähä, nu ska jag jobba av lite administrativt som ligger efter och sen plocka här hemma så det blir fint inför kvällens upptåg!
 
Årets första snö ;)

Kommentarer:

1 vägen till mamma och pappa:

skriven

Åh nej, mitt namn kom med. Hoppas du kan ta med denna kommentar istället? ❤Har läst igenom din ivf resa! Blev alldeles tårögd när ni var i Malmö och gjorde ert första ul efter återföring. Jag önskar så innerligt att vi får vara med om samma sak. vilken lycka! Ser att allt går bra och måste ju säga Grattis! Lilla Lucky❤ kommer följa dig på vägen och önskar dig en bra lördag. Tack för din berättelse och fin blogg!

Kram

Svar: Klart jag lägger upp den utan namn! :) tack, vad roligt att du orkat igenom all text :) jag håller tummarna för att ni också får den stora lyckan att få bli gravida (och sen få barn såklart!) kram
Jessica Haraldsson

2 vägen till mamma och pappa:

skriven

Tack❤ idag känns det så jobbigt. Det är som att man inte riktigt fattar vad man håller på med. Sticker sig själv och så. Man kommer på det och bara Känner: vad fasiken! Hoppas hoppas vi också lyckas, gärna nu med en gång. Känner just nu inte alls för att göra om detta en gång till. El jo, för ett syskon, men inte denna gången=(

Kommentera här: