


Drömmer lite

Halvvägs

Ultraljud nr3

19 veckor bakom oss

Slut på oro!
Känner jag likadant på måndag får jag väl ta och ringa min kära barnmorska. Om inte annat för att få prata med ett proffs och bli lugnad! Vi ska ju på ultraljud om 10 dagar och jag borde kunna lugna mig tills dess. Jag blöder inte, jag krampar inte, Lucky mår säkert fin fint och vickar vidare på rumpan därinne, helt ovetande om sin moders oro!

Oro
Var på utbildning igår, nytt uppdrag i jobbet! Chefen har försiktigt ifrågasatt om jag kommer orka i "mitt tillstånd" och jag svarade: "Det tror jag!". Kollegorna som man inte träffat på ett år log stort och frågade när den lilla var beräknad. Så tydligt är det alltså! Jag berättade glatt att det var ett provrörsbarn, för jag vill aldrig hymla med det! Vi har fasen slitit och kämpat för den här ungen! Det roliga är att folk ofta är så positiva och berättar om vänner, söner och döttrar eller egna problem med fertilitet och barnafödande, på vad jag tror är en helt annan, djupare, nivå än vi annars hade talat om det! Det medför att jag fortsätter att berätta "den lille kommer i februari, tog fem år att komma hit så det känns nära redan nu! Jo, det är ett provrörsbarn!"
I dag vaknade jag med eksem. Har alltid haft eksem, men nu är det överallt! Man kan tro att jag badat i apelsinjuice! Tack och lov får man använda hydrokortison som gravid och jag öser på med babyolja däremellan. I övrigt har jag slutat behöva gå upp på natten och kissa, foglossningen är under kontroll och jag dricker mjölk i mängder.
