Liten #1

Idag är det ett år och fyra dagar sedan vi fick göra medicinsk abort för att avbryta graviditeten vi kallar Liten#1. Jag trodde jag skulle vara mer ledsen i fredags, men faktum är att när fredagen väl kom så hade jag inte en tanke på att det var ett år sedan. Det var ju ultraljud och promenad och bastu och grejer som hände och jag bara längtade till nästa återföring. Troligtvis för att fostret dog så tidigt, aborten skedde ju redan i vecka elva. Är mer drömmarna och förhoppningarna man sörjer, låter kanske konstigt, men vi hann ju inte känna av Liten#1 mer än symptom och mjölkstockning.
 
På torsdag är det äggplock! Jag bävar och längtar!
 
 

Kommentera här: