langtantillliten.blogg.se

Någon slags spärr har helt plötligt släppt efter ultraljudet och vi vågar hoppas, längta, ja till och med fantisera och planera! I går köpte jag till och med första prylen. Ja, inte till Lucky, utan till mig! En gravid-bil-bälte-mojäng. Vi tittade på detta när vi väntade Liten och kändes som en bra pryl. Den ser till så att bilbältet (nedre delen) hamnar långt ner, under livmodern istället för över! Så skulle jag krocka eller bromsa in kraftigt så mosas inte livmodern och bebisen utan vi är båda säkra! Köpte den begagnad för en hundring. Han som sålde den frågade om jag ville ha mer grejer men jag sa att jag inte vågar. Så visade det sig att de också gjort IVF osv. Så jag sparar hans nummer och lovade ringa när vi vill ha fler prylar, de verkade mest vilja bli av med det! 

 

Nu vet jag tre i min närhet som också är gravida, som ska få från januari-mars. Väldigt roligt att Lucky kommer få jämnåriga kamrater tidigt, och att jag kan få utbyta frågor och "Jag mår såhär, hur mår du?" m.m. Jag är iofs ensam om IVFupplevelsen av oss fyra, men inte ensam om att ha kämpat och längtat och oroas! Så härligt när vi fått höra våra vänner berätta att de också väntar och hoppas :) Håller tummarna för oss!

 

Har börjat titta på kläder och prylar och drömma. Peter tittar på vagnar och funderar över bilen och hur vi ska göra med sovrummet. Till och börja med kan vi ha det som vi har det, men när Lucky en dag ska ha eget rum så vill vi inte ha en livsfarlig trapp emellan oss, och kommer därför flytta upp sovrummet till övervåningen. Kontoret får helt enkelt flytta ner till det näst största rummet i hela huset. Men visst... gästsängarna och bäddsoffan ska ju också bo någonstans...

 

Hur underbart är inte de här seten liksom? Säljes på H&M, bilderna är "lånade" från deras hemsida