Oro
Så var man orolig igen! I fredags trodde jag att jag fick missfall, men det visade sig vara handen som blödde *himlar med ögonen åt mig själv*- men sedan dess har jag inte kunnat släppa känslan av att något är fel, att magen är mjukare, att Lucky inte lever osv. "Helt normalt" står det i vänta-barn-boken, men är ändå orolig. Mår ju fortfarande illa, har foglossning, läcker mjölk osv osv, men kroppen har ju lurat mig förr...
Känner jag likadant på måndag får jag väl ta och ringa min kära barnmorska. Om inte annat för att få prata med ett proffs och bli lugnad! Vi ska ju på ultraljud om 10 dagar och jag borde kunna lugna mig tills dess. Jag blöder inte, jag krampar inte, Lucky mår säkert fin fint och vickar vidare på rumpan därinne, helt ovetande om sin moders oro!
Känner jag likadant på måndag får jag väl ta och ringa min kära barnmorska. Om inte annat för att få prata med ett proffs och bli lugnad! Vi ska ju på ultraljud om 10 dagar och jag borde kunna lugna mig tills dess. Jag blöder inte, jag krampar inte, Lucky mår säkert fin fint och vickar vidare på rumpan därinne, helt ovetande om sin moders oro!
skriven
Sätt på lite härlig musik så Lucky får digga lite ;)
Tror inte du ska oroa dig utan koppla bort oron även om det är svårt.
Älskar dig!