Hittills har tiden gått så fort, men plötsligt bara stannade den. Den liksom vägrar flytta på sig! Samtidigt har en intensiv arbetsmotvilja infunnit sig. Jag vill helt enkelt inte jobba. Har ju hänt förr, men nu är det så intensivt, som att jag kommer bli av med en lem eller två om jag åker och jobbar. Nu är det bara en månad kvar, 15 arbetsdagar. Låter lite men känns som 30 dagar för mycket! (Och ja, jag vet att 30 är dubbelt så mycket, men känns så ju!)
Ångesten har lagt sig igen, däremot är jag lite orolig för att den kommer tillbaka, och jag vet att låter jag oron ta över blir det ångest, och blir det mycket ångest måste jag börja med Citan igen, och det vill jag inte! Jag SKA klara det här! Försöker sy och scrappa och spela och gå promenader, igår gjorde jag godis och lasange och försöker fokusera på positiva saker som ligger framför oss. Och planera för Lucky såklart!
Innan har jag helt tänkt bort filt och napp. Filt för att jag tänkte att vi har ju filtar i massor, men samtidigt är de ju ganska stora... kanske vore praktiskt med en eller två små filtar. Napp för att jag vill att amningen ska funka och att barnet inte ska fastna i ett sugberoende....men efter ett prat med barnmorskan så sa hon att det inte är fel att ha en med sig till BB eller hemma och ge efter att amningen funkar bra. "Annars kommer du vara så sårig att det är plågsamt" sa hon och hon har ju en poäng kanske. Troligen kommer ju Lucky suga på tummen, för det har hen gjort på ultraljuden, och då tänker jag iofs att tummen är bättre, men samtidigt svårare att vänja bort. Hade själv tumme alldeles för länge...
I övrigt har vi nu fått veta att skötbordet är inte är omgjort, vilket betyder att vi får det! Vad vi dock ska ha till är en hylla över så man slpper böja sig efter tvättlappar och blöjor och salva osv. Dessutom tänkte jag fästa en mobil i den som jag börjat planera att sy. Började igår, men då konstruktionen blev för komplicerad och jobbig på första figuren så har jag nu förkastat den idén och filar på en ny :) Bilder kommer i "
syverkstan" när den är klar!
Den här veckan har Lucky sparkat på som bara den, mycket buffandet med huvudet på revbenen. Kanske börjar det bli trångt? Min mage är ju i överkant av "kurvan".
Nä, nu ska jag lova mig själv att sluta oroa mig! Jag mår ju bra! Jobbet är som det är, inte länge kvar! Lucky sparkar på och jag har en fantastisk man som stöttar allt han kan. Känns lite som att jag är orolig bara för att jag vet att jag slutat med medicinen, och inte för att jag faktiskt slutat. Helt sjukt egentligen.
