0 Läs mer >>
Första året med miraklet har varit underbart, turbulent, härligt, oroligt, lyckorus och ångest. Och då är hon ändå mest glad, sover bra, äter bra och är typ aldrig sjuk. Hon kan gå, äta med sked (om än kladdigt), bläddra i böcker, göra imse vimse spindel med händerna, spotta efter tandborstning (obs! I handfatet), göra ifrån sig på pottan (fast man får ju hjälpa henne dit) säga vovve, kisse, titta, mamma, nej och hej. (hon kan även viska pappa) :)
Hon är envis som synden, stark, tempramentsfull, social, pratig, påhittig, nyfiken, självständig, gosig, vild och alldeles alldeles underbar! Hon gillar djur (helst klappa, även kor), vatten, musik (helst Justin Bieber av någon skum anledning) och böcker.
Hon är vår, hon är sin egen och hon är ett år. Galet!
Om 1,5 månader börjar hon hos dagmamma. Ett nytt stort steg i hennes liv, och vårt.

Ett år

0 Läs mer >>
Hela tiden nya upptåg nu! Sätta i nappen själv, snurra runt så fort tillfälle ges och helst busa hela tiden. I natt har hon sovit uruselt. Vaknat hela tiden med gaser och magknip, misstänker köttfärrsåsen eller bananen. Ja, ni förstår, hon äter någon sked per måltid med oss nu. är det pasta tar hon gärna mer än rekomenderat. På BVC sa hon att det bara är att ge sålänge hon är nyfiken, och det är hon verkligen! Men nu i natt sa då hennes mage till och vi får kanske ha lite restriktioner... eller så var det bara en reaktion på att vi haft en massa folk på besök i flera dagar. Sov gjorde hon iaf inte och tillslut gick Peter upp och tog över, trots att han skulle upp tidigt. 
 
Hon vägrar verkligen somna nuförtiden. Innan kunde hon somna hur som mitt på dagen och bara protestera på kvällen men nu är varje trött stund en kamp. Man provar vagnen, bära, vagga, sjunga, amma, bara låta vara, distrahera, och till sist om inget annat funkar - bilen. Nyss var jag påväg ut till bilen. Tänkte "jag prövar amma igen innan" och då somnade hon med lite vaggning på det. Hon sover på sidan nu trots att man lägger henne på rygg, så vi har slängt ur allt i spjälsängen, bara madrass och tunn filt nu. Ja, och spjälskydd. Kanske därför hon sov oroligt?? Inget bekant babynest längre... hm...
 
Idag är det äntligen klarblå himmel. Behöver inte vara så varmt tycker jag, bara det är sol. Skulle vilja vara mer på Öland, men vi pratar om att lägga en vecka där, sista veckan i Juli. (Heads up mor och far!!)
 
Min käre make har även glatt mig med att ta med lillskrutt på utflykter så jag fått vara själv några timmar. Detta har gett mig massor med energi och ljus i livet igen. Jag älskar verkligen vår tös, men fan vad skönt det är att bara få vara Jessica också! Och bra för Peter och Alva att få tid tillsammans, det märks på dem, för Alva tyr sig mer till Peter nu. 
 
Tillsist vill jag tacka vänner och syster med familj som varit här i veckan. Ni har fyllt mig med minnen och roligheter, tack!
 
 
 

Fröken bus

1 Läs mer >>
Så var våren här på allvar! Sessan sover gott hela nätterna och vi har lyckats vara på Öland igen. Nästa gång blir troligen midsommar... Det är jaktmässa, efterkontroll och dop de helger vi hade kunnat åka annars.
 
Hur går det med Alva då? Hon växer, det märks på kläderna. Nu passar plötsligt 62, och vi har bara fåtalet 56or kvar. På torsdag är det vaccin som gäller och jag är lugn som en filbunke. Jag tänker INTE överföra någon rädsla på henne! Hon ler och pratar mycket, och igår hade hon bara lite ont i magen på kvällen, så det blev ingen hel timme med skrik! På valborg skrattade hon första gången i vaket tillstånd. :) 
 
I lördags var min mamma barnvakt en timme medan vi var och shoppade. Jag behövde trosor som stannar på rumpan och Peter ny tröja och nya byxor. Exakt det och inget annat kom vi hem med :)
 
 

Sköna maj!

1 Läs mer >>
Påsken firades på Öland. På vägen dit sa jag till Alva: Åh, din första tur över Ölandsbron! Åh, första gången du är på Öland! Åh, första gången du är här, och här...och här! Vi träffade Alvas gammelmormor och gammelmorfar, mostrar och en morbror, samt en skymt av en sovande kusin. Helt oväntat fick Alva en hel del presenter med! En fin pekbok, en skallra som hon roat sig med idag, två jättefina pyjamas pyjamaser, en underbar body med ananas, en klänning, ett par skor och pengar! :o hon är så bortskämd redan, utan att veta om det!
Tänkte idag att jag borde sätta upp en av våra hyllor i Alvas blivande rum så vi kan sätta hennes böcker dä, men ångrade mig genast. 1. Bättre göra det när vi möblerar hela rummet om 10månade. 2. Hon kommer ju inte nå böckerna om de är uppe på väggen!! 3. Hon har bara en bok sålänge...
Nu är vi hemma igen och imorgon ska vi gå tipspromenad här i byn tänkte vi :)

Påsk

0 Läs mer >>
Så det är så här det känns att plötsligt prioritera bort sig själv och helt fokusera på en ny liten människa? Vi typ lever i soffan och sängen och ammar, ammar, byter blöjor, ammar, försöker sova, ammar...
 
Min kropp har återhämtat sig förvånande fort! Förutom en incident hemma då jag kissade på mig så börjar allt kännas bekant igen i kroppen. Ett stygn svider lite då och då och bäckenet är lite ur form, men jag går nästan normalt och kan gå på toa som förr, jag som var beredd med dusch som nådde toan och laxerande medlen. Något jag verkligen uppskattat nu första veckan är all mat vi samlat på oss i frysen. Man orkar/hinner inte laga mat. Jag gjorde iofs lasange igår, men så fick jag sova en timme sen också.
 
Lucky sover bra...på dagen. Sen vaknar hon runt 23:00 och är sen mer eller mindre vaken fram till 3:00. Hon ammar, somnar, jag lägger henne i hennes säng och då vaknar hon. Vi har henne i en filt hela natten så hon inte ska känna att det blir kallt, men det hjälper måttligt. Hon har en del magknip också vilket gör henne orolig så om man lyckas flytta henne så sover hon kanske 10 min och börjar sen gno runt och stöna och spänna sig. Hade vi låtit henne ligga i vår säng hade hon säkert sovit bättre, men då socialstyrelsen rekomenderar att de sover i egen säng och vi har tunga täcken i sängen, samt vill att hon sover i egen säng, så envisas vi! Och vi sover bättre och blir därmed bättre föräldrar när hon sover i egen säng! Sen brukar hon äta 4-5 tiden igen och somna bra och vakna först 8-9. sen sover hon, och sover och sover. :) 
 

Föräldrarliv

1 Läs mer >>
Påväg hem från kontrollen på förlossningen på onsdagen så började en och annan värk komma. Kände att de tog o mer än förvärkarna, men istället för att det liknade sammandragningar så var det som kramp/värk i höften. På kvällen tilltog de och jag sov inte mer än nån kvart här o där den natten. Inte Peter heller direkt.b Började ta tiden framåt morgonen men då det var 10-20 min mellan så beslöt Peter att åka till jobbet Kl 5:30. Kopplade in mig på min TENS och kände hur den hjälpte mot topparna. Kl 8 var det 7min mellan värkarna och jag ringde svärföräldrarna som kom och hämtade hunden, matade hönsen, svärmor tog på mig kläder trots att jag protesterade och sen blev hon så nervös att hon började städa (!!) jag ringde Peter kl 9 och strax efter förlossningen. Då var det 3-5 min mellan värkarna och de höll i en minut. Det var underbart att stöna och andas in näsa ut mun om och om igen. De ville att vi kom in och vi åkte direkt. Väl inne konstaterarde de att livmoderetappen var helt utplånad och jag var öppen 3 cm. Valde att stå i gåstol och vanka lite av och an, efter nån timme bad jag om lustgas. Sen är tiden omöjlig att komma ihåg för mig. Tyckte inte lustgasen hjälpte i början, men när jag väl fick in tekniken så hade jag stor nytta av den, har idag blåmärken efter masken, haha! Efter ett tag (4 timmar?) kollade de mig igen och jag var öppen 5cm. Helt normal takt för en förstföderska sa de och frågade om jag ville bada. Jag var ju öppen för allt så jag tackade ja och vi fick vara i ett litet spaliknande rum och när värkarna kom spolade Peter hett vatten på min ländrygg medan jag stod på alla fyra och vajade sida till sida. Hade ju som mål att hålla mig rörlig och tror verkligen det hjälpte! Samtidigt tog jag vara på varje paus och tänkte på att slappna av och njuta. Värk blev norm och vila belöning. En timme badade jag sen gick vi tillbaka till rummet. Då saknade jag lustgasen! De tog ctg igen då värkarna avtagit lite efter badet men då de inte fick bra kontakt med Lucky pga att jag rörde mig hela tiden valde de att ta hål på fosterhinnan och sätta en elektro på Luckys huvud. Inget av det kändes! Dock hade jag knappt öppnat mig mer. Peter tog och matade mig då och efter ett tag tilltog värkarna igen och vi diskuterade Ev ytterligare smärtstillande. Då jag tyckte trycket var värre än smärtan så tackade jag nej till både ryggmärgsbedövning och akupunktur, då de båda ju behåller trycket men minskar smärtan. Jag visste ju också att ryggmärgsbedövningen skulle göra mig stillaliggande och kanske sakta in allt och nu ville jag bara bli klar och sova. Plötsligt ville kroppen börja krysta, vilket jag inte fick. Omöjlig begäran kan jag nog påstå! Såå skönt att krysta när det trycker. Några värkar senare kom de fram till att jag var helt öppen men hade en kant kvar, samtidigt gick Luckys hjärtslag ner vid värkarna. Barnläkaren tillkallades, ett blodprov togs på Luckys huvud men det såg bra ut, sen gick det snabbt, jag fick värkstimulerande dropp, en avslappnande spruta i skinkan och barnmorskan förvandlades till en aerobicsinstruktör som höll undan kanten (?) och hejade på mig som attan! De sa att klockan ju var 22(?) så kunde bli 12:e eller fredag den 13:de. Helsike heller att set blir fredag den 13:de tänkte jag och tog i för glatta livet. Peter var guld som höll mitt huvud, skötte masken, peppade och hejade på och plötsligt säger de: "krysta inte nu! Flåsa!" Vadå krysta inte? Var ju så jäkla skönt att krysta och så skulle jag vänta!! Nu vet jag ju att det var för att det ska töjas ut innan huvudet kommer ut. Så fick jag krysta igen och plötsligt försvinner allt tryck och upp kommer en skrynklig rackare som kom med ansiktet uppåt 22:44. Min första tanke var "vad stor den är! Kändes inte så!" så skulle Peter kolla könet och hör honom chockat säga "en flicka!!". Vi var ju så säkra på att det var en pojke, som hette Viljar och var 52-54cm lång och vägde 3,6-4,2 kg. Ut kom alltså en tjej, 3226gram och 49 cm lång! Så fel Vi haft :) men så underbar hon var! Och är ;) var redo att krysta ut moderkakan men den kom genom att barnmorskan drog i navelsträngen efter att vi alla hämtat oss, Lucky bajsat på mig och Peter klippt navelsträngen. Efter det fick peter ta Lucky medan jag undersöktes och syddes. Var innan livrädd att spricka mycket men barnmorskan var väldigt nöjd. Med tre bedövningar (gel, spray och tandläkarbedövning) plus lustgas så var det en mycket behaglig upplevelse att sys ;) sen skulle vi försöka amma och Lucky sög tag direkt, Inga problem alls. Det har pratats om eftervärkar och ont i brösten första gången men det hade jag inget problem med. Var väl fortfarande så hög/bedövad :p när de tryckte på min mage däremot för att få livmodern att dra ihop sig så kändes det ju. Och träningsvärken idag, fy fan! Benen bara lyder mig inte! 
Just nu är vi på patienthotellet. Lucky och Peter sover i en säng och jag slöar. Går inte sova just nu, får hoppas jag kan det snart, har sovit tre timmar på två dygn! Har fått diklofenak mot eftervärkar men ta. bara Alvedon än så länge. Får väl se om det blir sämre. Vi blir väl kvar till söndag tror jag. 
 
Sammanfattning: MYCKET bättre upplevelse än jag någonsin trott eller hoppats på! Kanske går in här och ändrar nåt när jag får mer struktur i hjärnan. 

Förlossningen

3 Läs mer >>
Välkommen, välkommen hit till vår jord
För glädjen du skänker oss finns inga ord
Det vackraste barnet som sett våran nord
Välkommen, välkommen hit

Välkommen, välkommen älskade vän
Oändlig var längtan tills du fick ditt hem
Ditt skratt är som solen, och gråten som ett regn
Välkommen, välkommen hem

Det händer ibland att tanken står still
Försök förstå ett under som just nu
Och det händer ibland att det blir som man vill
För ingen så underbar som du

Välkommen, välkommen hit till vår jord
För glädjen du skänker oss finns inga ord
Det vackraste barnet som sett våran nord
Välkommen, välkommen hit



Välkommen, välkommen hem Lucky

(Sonja Aldéns låt Välkommen hem)
 
Igår föddes vårt älskade mirakel! 12/2 22:44, 3226gram ren kärlek, 49cm lång. Hela berättelsen kommer när vi landat i detta nya! Eller ikväll om jag har tråkigt!

Välkommen hem

1 Läs mer >>
31 dagar, fyra veckor, en månad. På måndag går jag in i månad 9, och Lucky är färdig, inte längre prematur. Dock är ju både jag och barnmorskan helt inställda på att jag kommer gå hela 42 veckorna. Då är det 6 veckor kvar. Jag kan köpa det också :) 
 
I går (på min födelsedag) fick Lucky ett kusinbarn. Så var vi 5 st av 7 kvar som ska få barn i år i vår omkrets. Är det min tur nästa gång? Jag tror att en vän som ska ha veckan efter mig kommer få innan mig, så går lite och väntar på att hon ska föda! Hittills har det kommit flickor, jag vet att en flicka och en pojke är påväg, undrar så vad Lucky är (även om vi ju nästan vet så kan man ju inte vara HELT säker)
 
Just nu har Lucky helt vänt på dygnet. Hen vaknar 18-19 på kvällen, är vaken heeeela natten till kl 10 på förmiddagen, så sussar hen hela dagen med undantag för en liten vaken tid runt 12-14. Detta gör att jag är väldigt trött hela dagen, men är ju ledig för att kunna vila!

En månad kvar till BF

1 Läs mer >>
Nu är då skötbordet komplett. Hepp! Fastskruvat i väggen och fyllt med kläder, handdukar, sovpåse, amningskudde, skötunderlägg och filtar, hyllan på plats ovanför skötbordet innehållandes blöjor, babyolja, salva, tvättlappar, handdukar, några ombyten stl 56, och två nappar (just in case). Vi har inhandlat ännu ett plastat lakan (då endast ett kändes väl optimistiskt) och en sänghimmel till spjälsängen som skydd för katten. Nu längtar vi tills spjälsängen är på plats med så vi kan piffa det sista. I jul fick vi en helt underbart lammskinn (tvättbart) av pappa, jag fick amningskudde och prenumeration på Vi Föräldrar av Peter, en helmysig filt och en namnbok av syster, och kläder av kusin Matilda och svägerskan Ulrika. Jag har fått indikationer på att en overall är på gång och kvar på önskelistan är bara ett babygym, en babysitter och kanske en såndär söt badhanduk med huva. Känner mig själv så väl att jag nog inte kommer köpa en om inte Peter är med och får idén, det funkar ju med vanlig handduk liksom :)
 
Jag funderade i julas på bröstpump, men när jag läste på om amning i mellandagarna så kom jag fram till att prova att handmjölka först. Funkar inte det investerar vi väl i en pump, vore ju mysigt om Peter lite längre fram kan flaskmata någon gång emellan, när amningen väl funkar. Nu har Peter börjat läsa pappa-boken jag köpte på second hand i början av graviditeten. Plötsligt kommer det samtal om turordningar, vilostunder för mig och hur viktiga de är enligt boken, samt hur Peter ser sin roll efter förlossningen. Helt underbart tycker jag! Nu vågar vi nog tro att det kan gå vägen, båda två!
 
 

Boa, boa och boar

0 Läs mer >>
Ikväll har vi lyssnat på lillfisens hjärta, hemma i TVsoffan :) Köpte en doppler på Blocket häromdagen och idag kom den! Peter ville styra den, men efter att jag bett honom trycka hårdare några gånger så tog jag över. Det lilla hjärtat slog 148 bpm, mycket bra! Vi höll ju inte så länge så den kunde få någon pålitlig data, men det är inte syftet heller. Eftersom moderkakan sitter framtill så kommer inte sparkarna kunna kännas lika bra på utsidan, och för att Peter ska få lite mystid med Lucky så ville han kunna höra hjärtat. Om jag blir orolig någon gång så kan vi ju lyssna också, bara jag har i åtanke att det kan vara svårt att hitta hjärtat (ännu svårrare när moderkakan sitter i vägen!)
 
 

Hjärtat

2 Läs mer >>
Redan halvvägs! Har tagit så lång tid att komma hit och ändå känns det som att det smög upp bakom oss och överraskade oss att vi kommit halvvägs i graviditeten. Idag är jag 20+4! Det rör sig inte så mycket, sen plötsligt kan jag känna som att det är disko i magen. Peter vill att vi skaffar en doppler för hemmabruk, så vi kan lyssna på hjärtat. Jag ville ha en, hade bestämt mig för att köpa det efter vecka 20, sen sa barnmorskan att moderkakan låg i framvägg och då finns risken att det är svårt att höra, och att det skulle medföra att jag blir mer orolig. Vi får se vart vi landar. Är ju hans bebis med! :)
 
Annars har vi läst på lite om njurproblemet Lucky har och jag har läst på om gravidpenning, föräldrapenning osv. Jag jobbar ju tyngre nu och tre dagar i veckan. Måndag mår jag fint, tisdag har jag ont i bäckenet på kvällen och går lite konstigt, onsdag får jag ont under arbetet så jag vill lägga mig ner och gråta och väl hemma kan jag inte förflytta mig utan stöd. Barnmorskan tycker jag ska byta arbetsuppgifter, men jag har inga andra, kan inte erbjudas andra. Kan inte säga upp mig, då blir jag ju fattig som en kyrkråtta. Ska be chefen om ett utlåtande till försäkringskassan och söka gravidpenning, fick det till att om det blir godkänt skulle det börja gälla 11 december. Känns som en evighet. Så funderar på att flytta om i schemat så jag ev jobbar mån, tis, tors, Hjälper inte det så får jag flytta dagarna igen och jobba mån, ons, fre. Kanske skulle det bli lättare för höften... Hjälper inte det, ev jag får avslag på ansökan till gravidpenning så får jag väl sluta då. Det blir fattigt värre, men kan ju inte skada mig själv för pengar, finns så mycket viktigare här i världen, som hälsa, kärlek och Lucky :)
 
Nu är det en hund som vill ut i regnet så bara till att knalla ut!
 
 

Halvvägs

1 Läs mer >>
Plötsligt har vi börjat bryta våra rutiner och ägna oss åt nya aktiviteter på kvällen än TVn, nämligen leta bärsele. Det är nämligen så att vi såg en utomlands engång som vi tyckte var fantastisk och beslutade oss för att en sådan skulle vi ha! Dock visade det sig att den inte var vanlig i Sverige, nästan obefintlig till och med, och vi som tänkte köpa begagnat... Så nu hoppas vi på något av två saker: 1 att modellen ska bli superpoppis och bli storsäljare innan året är slut, eller 2 att den ska dyka upp på någon av alla andrahands sidor. Vi har hittat tre som påminner om den vi är ute efter, som säljs begagnade, men lite tidigt att köpa nu! Så vi håller koll, dyker exakt rätt upp köper vi den, annars hoppas vi att det finns liknande som nu, även i vår!
 
Vi diskuterar även flicknamn flitigt eftersom ingen av oss är helsäkra på något och vi är absolut inte överens. Häromkvällen sa Peter: "Nää, det får helt enkelt bli en pojke! Det här med flicknamn funkar ju inte!!" Jag föreslog att vi döper en ev dotter till pojknamnet, men då försökte Peter böja det till feniminum och det blev inget bra! Så det få bli en son :p
 
Jag kände av foglossning i helgen, men nu har det börjat bli bättre! Kräkningarna kom men har avtagit igen. Så nu längtar jag bara till 16 september :) Gjorde klart lapptäcket jag gjort till Lucky, och la det i en låda som jag skrev "bebissaker" på och plötsligt blev det ännu lite mer verkligt! Vi ska ha barn! Om allt går bra... och klart det gör det, försöker jag intala mig!
 
 

Nya kvällsaktiviteter

2 Läs mer >>
Extremt nervösa och spända begav vi oss idag till Ljungby sjukhus för ultraljud. Det var både mysigare och vi blev bättre bemötta där än Växjö. Vi fick en fantastisk kvinna som gjorde undersökningen och när vi såg hjärtat drog vi båda ett djupt andetag av lättnad. Mer hade vi inte behövt se, men tur i oturen låg Lucky fel för undersökningen och hon förstod nog att vi inte var så intresserade av KUBen igentligen utan mest ville se barnet, för hon visade alla kroppsdelar och funktioner och inte alls som barnmorskan sagt i Växjö: "De kommer se hjärtat och sen direkt zooma in på nacken så man ser inte så mycket". Vi fick en full guidad tur om vårt barns anatomi och fick se den vinka, klia sig, mätte händer och fötter och att den kissat. Hon sa att Lucky hade en stor rund mage, låg i skräddarställning och sög på tummen. "Precis som sin mamma" sa Peter, haha! Jag fick hoppa och hosta och guppa med rumpan för att få Lucky att vända sig i profil så hon kunde mäta nackvätskan. Efter 30 minuter vände Lucky sig faktiskt om och tog tummen i munnen och vickade på rumpan. KUB visade att risken för kromosomavvikelse var 1 på 1020. Bra odds alltså! Så vi vet alltså att Lucky har tio fingrar och tio tår, två hjärnhalvor, två njurar, matsäck som var fylld med vatten, en urinblåsa som fungerade, gillar att suga på tummen, växer bra, är lite tjock, är envis alternativt bekväm av sig, och är precis så gammal som jag hela tiden har sagt! Där fick hon, barnmorskan som påstod annat! Vi fick 6 bilder med oss hem. Egentligen får man bara två men kvinnan förklarade alla bilder med :" Jag kunde inte låta bli, den är ju så söt!"
 
Idag har jag även träffat grannens nytillskott i familjen. En liten tös som är för söt! 
 
 
 

KUB ultraljud

1 Läs mer >>
En kvinna skrev på ett forum att "Vi väntar barn, inte missfall" och det är vad jag upprepar för mig själv när oron blir förstor! Vi har fortfarande inte landat i att vi faktiskt är gravida. Tanken på att ett liv med bankande hjärta, armar, ben, öron, ögonlock och en liten hjärna finns där inne i magen är fortfararande förstor för att ta in. Alla säger: Njut, var glada... Ni vet inte. Jag är ledsen, men ni vet inte hur jävla stor oron är när man förlorat två barn och vet att det här är vår sista graviditet i hela våra liv! Visst kan vi adoptera, vara familjehem, men ärligt talat, man vill ha det som alla andra får: Plötsligt upptäcka att mensen är sen, ta ett test, få positivt och bli jätteglada och direkt börja planera för när barnet kommer, barnrum, kolla vagnar och spjälsängar och små puttinuttiga kläder. Vi kan inte det. Vi vill!! Men kan inte... Vi har gjort det två gånger. Vi har blivit sådär glada, och sen har vi störtat mot avgrunden! Fått veta att det blir inte så för oss, att det kanske aldrig blir så. Förlorar vi Lucky kommer vi aldrig få planera så under nio månader, medan en växande mage påminner en om att det bara är si och så många veckor kvar. Men vi väntar barn, inte missfall. Vi försöker att inte vara oroliga, vi sjunger vaggvisa för Lucky och klappar på magen och visar upp ultraljudsbilden för alla som vill och inte vill se. Men så värker det i magen, jag kissar på natten och kollar automatiskt efter blod, nerverna hoppar i magen och jag minns de andra missfallen. Peter har gjort det man inte ska: han har kollat upp risker för missfall vecka för vecka och frågar då och då när vi kommer till nästa vecka, för nästa vecka innebär alltid lite mindre procent risker. Därför ska vi inte utomlands på semestern. Han blev rädd att jag ska behöva sjukvård, för även om missfall inte går att stoppa så kanske jag får problem. Jag har ont i äggstockarna ibland, de är fortfarande en risk som kan skapa andnöd och stor smärta. Jag sa att länderna vi tänkt på är med i EU, men han vill att de ska kunna få mina journaler. Ja, ni anser att han är för orolig, men han har sett mig lida två gånger, vända mig i plågor, sitta i duschen och gråta. Klart han inte vill att det ska hända igen. 
 
Så som sagt: Vi försöker verkligen vara glada, men fan vad svårt det är! Och ni som inte förstår det, ni kan aldrig sätta er in i hur det känns! För ni har inte varit där! Ni har fan inte varit där!
 
 

Vi väntar barn, inte ...

1 Läs mer >>
I måndags ringde jag MVC för första gången. Egentligen ska jag gå mycket nämre än dit jag ringde - Växjö - men Rottne har stängt över sommaren och jag ville inte vänta. Hon frågade om vi var intresserade av ett KUB-test och jag sa att jag skulle prata med min man om det. Efter att ha läst på så har vi kommit fram till att vi inte känner att det spelar någon roll om vi ligger i riskzon eller inte, vi kommer självklart älska det barn som kommer och ta det för vad det är, men vi vill gärna se Lucky igen och då vi får se hjärtat redan runt v 11-14 igen om vi går med på KUB så kommer vi tacka ja! Om inte annat för att lugna oss att allt fortfarande är bra!
 
I övrigt mår jag varannan dag bra och varannan dag skit! I måndags kräktes jag, men har klarat mig efter det! Vi har i midsommar visat upp bilden på Lucky och alla tittar, vänder den upp och ner och när vi pekar säger de: "Jaha! Man är inte van att se dem så tidigt!" (Jag vet att många just nu läser igenkännande) Bilden sitter nu inramad på vår fotovägg, mitt bland alla andra familjemedlemmar! 
 
 

Första MVCkontakten

2 Läs mer >>
Idag ringde klockan 3:45, och efter en dusch och en morgonpromenad som innehöll en vacker syn av hundratals fjärilar, bar det av till Malmö! Väl där åt vi frukost igen och nervösa som sjutton satt vi sen i väntrummet! Vi fick komma in till dr.E och han förklarade att han läst att vi mött många besvikelser och att han så gärna ville ge oss positivt svar. Så började han, jag tittade på Peter men sen kunde jag inte hålla mig. Nervöst tänkte vi båda "det är inget!" men så kommenterade han att jag hade förstora äggstockar än och sen gick han till mitt mellan dem och pekade på skärmen och sa: ser ni att det flimrar här? Ja sa vi med andan i halsen. Han tittade på oss och log med hela ansiktet: " det är ert barns hjärta! Tydligare kan det inte bli!" Vi blev chockade! Frågade om och om igen om det var sant, om han var säker! "men jag har mensvärk ibland" sa jag och dr.E pekade igen:" men du ÄR gravid! Det ser du ju här!" vi tackade honom som om han gett oss prinsessan och hela kungariket och vi fattar det fortfarande inte. Stirrar på bilderna vi fick och kan bara inte förstå! Det är en bit kvar, risker finns än, men såhär långt har vi aldrig kommit! Nu ska vi bara njuta! Det är vår tur nu! Februari är inom räckhåll!
 
 

VUL