Ett halvt år har gått! Helt sinnesjukt! Jag var inte beredd på vilket känslokaos som skulle följa efter förlossningen. Vilken stress det skulle fara runt i kroppen, vilken psykisk utmaning. Det tog 6 månader men du börjar jag hitta mig själv i allt det här galna, tokiga, underbara, fantastiska, skrämmande som det är att bli förälder. Jag börjar få syre, kunna tänka logiskt, få tålamodet och humöret tillbaka. Som att jag under förlossningen försvann in i en bubbla, där jag inte såg, hörde, kände något annat än Alva. Jag som har ett (enligt min fd. terapeut) "för bra minne" mindes plötsligt inte vad jag gjort dagen innan, eller vilken kod jag hade på betalkortet. Jag som ofta fått beröm för stort tålamod kunde explodera i ett inferno av ilska för att hunden gick genom rummet... och inte bara någon gång utan flera gånger om dagen. Tack och lov för Peter som visste att det skulle gå över, som trodde bättre om mig än jag själv trodde. Men så blir det kanske med alla hormoner som gör att man helt går upp i den nya lilla människan som kommit. Allt fokus och all energi måste ju gå åt till detta älskade mirakel så allt annat blir bara ett surrande som en sjukt irriterande fluga när man har svårt att somna.
Alva utvecklas i en rasande takt. Nu kan hon ta sig fram, genom att rulla eller hasa sig fram. Hon kan sitta själv kosta stunder. Hon jollrar mer än någonsin. Hon äter, ALLT, med god aptit. Hon listar snabbt ut saker. Hon har sovit i ett eget rum under semestern i Skåne. Hon somnar själv i egen säng på kvällen. Hon har badat för första gången i sjön, och älskade det! Hon är en glad, busig, intelligent liten varelse. Vi har upptäckt att hon är bättre i magen ju mindre jag ammar. Ändå ammar jag två gånger om dagen "för det ska man"... så dumt egentligen, men rätt skönt att slippa gå upp och göra en flaska kl 5 på morgonen.
I helgen ska jag jobba. För första gången på 7 månader. Efter att ha haft semester med Peter är jag äntligen lugn inför det. Innan hade jag dåligt samvete men nu vet jag att det kommer göra mig gott! Även om jag kommer sakna henne HELA TIDEN!
