1 Läs mer >>
Det är lite av ett vakum nu när äggen är befruktade och befinner sig i ett värmeskåp i Malmö. Vi bara väntar hoppas och ber för att de överlever och utvecklas väl!
Jag har haft ont efter äggplocket! Väldigt ont! Har knappt kunnat gå... ni som träffade mig i helgen på Öland vet :) Jag tror två av blåsorna spruckit med, gjorde så sjuuukt ont vid två tillfällen i helgen! Nu är det mer bra än ont, så har stora förhoppningar på morgondagen! Hade det inte alls såhär efter vårt första äggplock! Kollar avundsjukt på andras bloggar där de inte haft ont... men jag är ju tydligen känslig :p Blir kanske så när man levt med smärta i 16 år och plötsligt bara får ta alvedon för smärtan.
 
Bloggar igen på tisdag ;)

Mittemellan-tid

3 Läs mer >>
Igår kl 4:30 gick vi upp för att ta tåget till Malmö. 9:00 blev vi inkallade och Peter fick lämna mig. Jag bytte om till de vackra sjukhuskläderna (haha) och fick svara på frågor, vägas, ta tabletter och kissa. Det kom in en kvinna och satte kanyl i armen och helt plötsligt skulle jag in! Peter hade inte kommit än och de lovade att han kom snart. Jag placerades på britsen, fick en sköterska som tog blodtryck, puls, satte EKG och gav mig första dosen av smärtstillande/lugnande/mot illamående. Huvudet tog sig en karusellomgång! Jag berättade att det gjorde ont sist och hon lovade att det skulle bli bättre denna gången. Ack så fel hon hade! Jag vill redan här säga att många som gör äggplocket känner ingenting! Så är du en av alla som ska göra äggplock så tro inte att det gör ont på alla! Jag har endometrios och får ont även av vanliga VUL (vaginala ultraljud). Nåväl, de gav lokalbedövning i livmodern och precis då hörde jag att "maken kommer nu" - "han är väldigt välkommen" och jag lugnade mig lite. Min vackra man satte sig vid min sida och strök mig över armen. Så vacker även i blå rock och hårnät <3
 
"Nu börjar vi" sa de och jag försökte slappna av... och världens smärta sköt upp från magen. De höjde genast smärtstillandet och det hjälpte inte ett dugg! Det jag minns nu är att de höjde och höjde och jag bara skrek, grymtade, grät. De bytte smärtstillande och jag hörde att de gett så mycket som de kunde. Läkaren som utförde plocket bad om en tunnare nål som skulle märkas mindre och sköterskan gav med någon annans tillåtelse lite till och sa att vi skulle prata om annat. Vi pratade om djuren, båten och morfar. Peter säger att jag pratade väldigt osammanhängande men att sköterskan bara fortsatte prata som om hon förstod allt! Jag minns inte ens Peter där just då. Bara smärta och sköterskans ansikte och envisheten jag kände att jag måste ligga still. Det fanns inget val! Läkaren sa att hon måste ta de sista stora med, och jag sa att jag ville det, jag skulle försöka ligga still! Det flög förbi ägg på tv-skärmen och mitt i allt tänkte jag "det måste vara fler än fem nu!" Och det var det! När de var klara hulkade jag gråtande och alla klappade och tröstade och sa hur duktig jag var, vilket jag faktiskt struntade i, jag var bara så lättad att det var över! Arm i arm med Peter och sköterskan gick vi till vår lilla brits och de sa att jag troligen skulle somna av alla läkemedel. Jag låg där en stund och pratade med Peter och när de kikade in om jag somnat sa jag att jag var hungrig! Så vi fick frukost och jag kände mig toppen, men med mensvärk. Inte snurrig alls!
Läkaren kom in och förklarade att de plockat 16 ägg! De vet ju inte hur många som var mogna eller om de kommer befruktas eller överleva, men det var ju fantastiskt! Jag fick veta att äggblåsorna nu är fyllda med blod och att äggstockarna kommer fortsätta vara svullna i ca 3 veckor. Jag måste äta mycket salt för att hindra överstimulering, så de inte blir förtunga och viker sig. Äggblåsorna kommer kanske kunna spricka och då kommer det göra ont men kommer inte vara farligt! Jag måste vila mycket de närmsta 3 veckorna. Inget bad, inget samliv. Sköterskan kom in och sa att hon var imponerad av 16 ägg när vi hade 5 sist, och att jag varit så stark som höll ut. Vet inte själv om jag var så stark, jag var mest envis och tänkte på vårt framtida barn! När jag kunnat kissa fick vi åka hem. Åt lunch och tog tåget hem igen, och väl hemma kom smärtan. 
 
Idag känner jag fortfarande inte när jag behöver gå på toa. Jag får gå lite då och då för säkerhets skull. Det gör ont, men under kontroll! Om en timme ska jag ringa och få veta hur befruktningen har gått och när vi ska ner för återföring! Spännande och lite skräckblandat! Vi behöver bara ett, men två vore fint så vi kan göra en FET till om vi måste. Vore bra med fler så de kan välja de absolut bästa, de som växer bäst!
 
Uppdatering följer ;)
 
Jag trodde jag log här, haha!! Detta är efteråt när jag skulle somna, men bara var hungrig!
 
Jag har nu fått veta att av de 16 var 6st mmogna och av dem blev 6 befruktade! 100% alltså :) Om de nu överlever blir det återföring på tisdag!! 
 
 

Äggplock

1 Läs mer >>
Igår, tisdagen 13/5, kl 22:30 tog jag ägglossningssprutan. Eller ja, 22:27 tog jag den. Fuskade lite! Orkade inte vänta :p
 
Det som händer nu är att de mogna äggen i min mage mognar klart och gör sig redo att släppa äggen 35 timmar efter att jag tagit injektionen. Då kommer det vara 15/5 kl 9:30 och jag ska ligga på britsen i operationssalen i Malmö och få en nål uppkörd mellan benen. Yey.... Så idag är det bara att sysselsätta sig så man inte oroar sig inför morgondagen. Imorgon ska jag vara nyduschad, fastande och avslappnad. De två första ska jag nog kunna fixa själv :)
 
Sprutan laddad och klar innan jag tog den. 250 IE. Dvs hela vätskan i behållaren.
 
Syns inget efteråt, man kan ana de röda prickarna från att jag tagit gonalen och darrat till tidigare.
 
Magen är lite svullen, men samtidigt ser den ju alltid ut sån av endometriosen och PCOn!
 
 
 

Ovitrelle - Ägglos...

1 Läs mer >>
Vi har fått frågan från flera håll om hur många av mina äggblåsor som kommer plockas. Ni får förlåta oss för vår förvåning vid frågan. För oss är det självklart att alla äggblåsor som mognat plockas. Jag tänkte därför förklara lite mer ingående.
 
När en flicka föds har hon redan ungefär en miljon omogna ägg i äggstockarna. Ca 500 av dem kommer att mogna under hennes liv för att kunna bli befruktade. Efter mens börjar ett ägg mogna och äggblåsan det ligger i växer. Halvvägs i menscykeln (ca dag 14 efter första mensdagen) spricker blåsan och släpper ut ägget som färdas längs äggledaren. I äggledaren ska det mötas upp av spermier för att bli befruktat. Det tar två-fyra dagar för ägget att färdas ner i livmodern, men måste bli befruktat det första dygnet. Är ägget inte befruktat så försvinner det med mensen ca 14 dagar senare. Är det befruktat så försöker det fästa i livmoderväggen, man tror att ungefär var fjärde befruktat ägg faktiskt fastnar.
 
När man gör IVF tar man hormoner för att få flera äggblåsor att mogna. Man vill ha många äggblåsor för att kunna få många ägg. Man plockar alla mogna äggblåsor för om man lämnade några så är de "förlorade" (de lossnar ju, inte som att de sparas) samt att man vill ju få så många embryon som möjligt. Detta då alla äggblåsor innehåller inte ägg - alla ägg blir kanske inte befruktade även om de möter spermier/blir befruktade via ICSI (Där man för in en spermie direkt in i ägget med en nål, som de kommer göra med våra ägg/spermier) - alla befruktade ägg utvecklas inte korrekt - av de utvecklade embryorna vill man kunna välja det som utvecklats mest - av de embryor som är kvar ska de överleva några dagar till och sen frysas ner. Fler frysta embryon = fler möjligheter för att bli gravid eller om man i framtiden vill ha syskon. Embryon sparas i 5 år i frysen och vill man ha syskon får man betala det själv. Vi har redan bestämt att om vi lyckas bli gravida ska vi inte, jag betonar: INTE skaffa ett syskon. Detta har inte med kostnaden att göra utan det faktum att vi kämpat så för ett barn och inte känner att det är rätt mot vårt framtida barn att kämpa lika hårt för ett syskon. Visst finns det såååå många fördelar med syskon, men detta med att kämpa för barn kan bli en fix idé och är en riktig bergochdal-bana! Vi vill istället fokusera på den gåva vi fått!
 
Jag hoppas nu att jag lyckats förklara lite mer om äggen och att alla mogna äggblåsor plockas och varför.
 
 

Äggfakta

3 Läs mer >>
Idag 8:30 var det dags för follikelultraljud, dvs se om hormonerna haft någon effekt och det mognat några äggblåsor, de blåsor som ska innehålla ägg (alla innehåller inte ägg). Väl där berättade jag att det är tungt i magen och att jag vaknat i natt av att det gjort ont i äggstockarna när jag vänt mig! Då vänster känts mest gissade jag på mest i den, och vi hoppades på minst 8 stycken! När undersökningen började kom en sköterska in som skulle anteckna, och jag kände igen henne, men inte som arbetande i Växjö! Visade sig att hon var vår sköterska i Malmö Första IVFomgången! Hon kände igen mig :) I vilket fall: de som räknas av blåsorna ska vara minst 8mm i storlek, helst närmre 20mm för att kunna plockas. I höger hade jag 7 blåsor som var över 10mm. Den största 14mm. Så gick hon över till vänster... Trumvirvel... 10 blåsor!! Största 18mm! Hon sa att det inte varit konstigt att jag känt av dem! Hoppas nu det är ägg i mer än hälften!!! 
 
Just nu väntar jag på att de ska ringa från RMC och meddela hur vi går vidare. Gissar på högre dos och äggplock på onsdag, eller fortsätta och nytt ultraljud nästa vecka. Bara att vänta och se!! :)
 
Uppdatering
Efter ett ringde de! Det blir äggplock på torsdag! Samma dos som innan fram tills dess. Jag sa att det gjorde så ont sist så hon sa att hon skrev upp att jag ska få mer smärtstillande den här gången! Topp :D
 
 

Follikelultraljud

2 Läs mer >>
Börjar idag - 2/5 2014 - med injektionerna som ska få mina äggblåsor att mogna. Det är skrämmande. Är ju inte alvedon liksom! Länk: Att ta sprutan
 
Dag 1: 
Lite efter 20 ikväll satte jag mig i köket med pennan och nålarna och monterade, läste på, tvättade stället på magen och ställde in rätt dos... sen satt jag där med ångest och nålen 2cm från huden. Efter fem minuter ropade jag på Peter, han kom och peppade mig och pratade om att vi kunde äta tårta efteråt för att fira och att det ju inte gjort ont förra omgången, och att jag var duktig. Tre minuter senare bara gjorde jag det! Det värsta, näst efter att sticka, är att räkna till 10 efter att man fått hela dosen och innan man drar ut nålen. Jag börjar skaka och det gör lite ont. Räknade väldigt fort mellan 6 och 10 :) Nu är det 24 timmar till nästa prövning!
 
Dag 2:
Idag var det cykelfest i byn! Vi hade efterrätten kl 20:00 och när vi skulle vidare kom jag på att jag skulle tagit min spruta. Så med gästerna i hallen ställde jag mig vid köksbordet och bara tog den! Inget att orda om :) fick dock ett blåmärke där så jag kom nog åt någon litet kärl... Jättetrött tidigt men höll mig vaken till 1:00 ;)
 
Dag 3:
Allt snurrar idag, och då var jag ändå nykter igår!  Fruktansvärd huvudvärk när jag vaknade och sen karusellyrsel resten av dagen. Sprutan gick smidigt.
 
Dag 4: Fjärde gången jag skriver samma inlägg för datorn krånglar!! Bättre idag! Vänster äggstock gör sig påmind om sin existens, vilket är toppen då den producerar minst äggblåsor vanligtvis och är cystfri! Jag har snubblat över info om att man inte ska ta gonal f om man har cystor i äggstockarna. Detta gör mig nojig!Men de läser väl jornalen hoppas man? Så här går jag och oroar mig för att äggstocken med cystor ska bli överstimulerad/ för tung och vika sig. Men då ska jag få ont i magen och andnöd så jag får väl lugna mig lite! Börjar höger göra ont, mer än vanligt, får jag väl ringa dem! Fem dagar till Ultraljud!! :) Bästa sticket hittills idag :D
 
Dag 5: Idag åker jag och hälsar på syster yster och några vänner i huvudstaden! Väskan är full av en kylväska och frysklampar för att hålla medicinerna kylda! Hoppas de klarar sig till kvällen! Bokade fel igår vilket gav ångest. 150:- jag aldrig kommer se igen. Men nu har jag biljett till rätt dag och om någon vill mellan Alvesta och Stockholm nästa tisdag så har jag en biljett över!! Uppdaterad: de var fortfarande kylda på kvällen!! :) stack och det gjorde jätteont, så fick sticka om. Måste träffat nåt :/
 
Dag 6: lämnade Stockholm vid 13:21 och kom hem till en trerättersmiddag som maken fixat! Lyx! Tog det sista av sprutan så imorgon gäller det att hämta den nya som jag reserverat! Var nervös att sticka då det ju gjorde ont först igår, men nu kändes det inte igen :)
 
Dag 7: Idag är det tungt i magen! Känns som att jag har två kulpåsar med glaskulor i på var sida om livmodern. Är lite orolig att de är förmånga, men är ju ultraljud imorgon! Då får vi veta!!
 
Dag 8: Ultraljudet var idag, se enskilt inlägg :) Sprutan på kvällen sved.... märker att huden blivit lite irriterad av nålarna fast jag spritt ut sticken över nedre delen av magen. Tungt i magen idag med, var på promenad med kvinnorna i byn och grillade och bastade. Frågade sköterskan som ringde mig innan på dagen om jag kunde basta och det var inga problem! Bäst att fråga!
 
Dag 9: Nu är det nedräkning på sprutorna! Sista tar jag på måndag! Mindre tungt i magen idag, men jag kanske har vant mig? Sprutan sved idag med, men inte som igår!
 
Dag 10: Näst sista gonal-sprutan idag! Jippie!! 
 
Dag 11: Sista sprutan tagen! Kändes inte alls! Imorgon är det bara Ovitriellsprutan. Äggstockarna har börjat göra ont igen och brösten är ömma som när jag var gravid med Liten#1 och läckte massa mjölk! Det är rätt märkligt egentligen, är ett år sedan men jag förknippar ändå känslan i brösten med att de läcker och känner automatiskt efter om det är blött på tröjan.

"Dagbok Gonal-F"

4 Läs mer >>
Vår reproduktionsplan kallas långt protokoll. Det korta protokollet är på en månad och mer "pang bom". Långt protokoll sträcker sig över två månader.
 
Jag har redan börjat stoppa i mig folsyra och B12 och undviker viss mat och läkemedel.
 
På dag 21 i min menscykel ska jag starta med Synarela Nässpray, tre ånger om dagen.
 
Efter en till två veckor kommer min mens och då ska jag göra graviditetstest. Den 2/5 är det dags för injektionerna med medicinen jag kallar Gandalf. Den ska jag ta varje kväll tills de säger annat! Nytt för den här gången är att de ökat min dos en enhet. Bra då det var lite långsam tillväxt av folliklarna (äggblåsorna) förra gången.
 
9/5 ska jag på ultraljud för att se om det mognat några äggblåsor. Sist fick jag åka ner till Malmö och göra ett extra ultraljud då det syntes dåligt på ultraljuden i Växjö, nu vet vi att det var pga PCO. Vid ultraljud bestäms när tillräckligt många ägg mognat tillräckligt för ägglossning och äggplock.
 
35 timmar innan äggplocket tar jag en sista injektion av en ägglossningsspruta som gör så att äggen gör sig redo att lossna ur äggsäckarna. När det är dags för äggplock åker vi ner till Malmö, jag kommer vara fastande. Väl där får jag gå in till en brits bakom ett skynke, byta om och ta lugnande och smärtstillande och sätta kanyl. Min man går till ett annat rum. När det är dags för vår tur kommer min man och han får ta på sig rock, mössa och foppatofflor. Tillsammans går vi igenom slussen till operationssalen och där inne hälsar vi på läkare, sköterskor och embryologer. Embryologen går in i rummet brevid och vi kan följa hens upptäckter på en tv, samt äggplocket inuti mig via en ultraljudsskärm. Medan min man håller min hand rabblar vi personnummer och namn (jag sa fel sist eftersom jag var lite snurrig av medicinerna), de ger lokalbedövning i livmoderetappen och så går de in med ultraljud och en nål med slang. De punkterar äggblåsorna och suger ut äggen (om det finns ägg, alla äggblåsor innehåller inte ägg). Då mina äggledare är igentäpta och jag har endometrios så gör ingreppet sjuuuukt ont! Många säger att det inte känns nämnvärt, men jag låg med rumpan en meter över bädden och skrek högljudt. De höjde smärtstillandet några gånger, sen kunde jag med envishet ligga stilla nog. Stackars min man kunde bara trösta. Äggen sugs in i slangen och in till embryologen. Där ser vi ägget en liten stund på skärmen (om man har sinnesnärvaro nog att se dit). 
 
Efteråt får jag vila (jag somnade), äta smörgås och sist mådde jag illa så jag fick syrgas (älskar syrgas mot illamåendet).
 
Äggen befruktas nu, den här gången ska de befruktas med metoden ICSI  (här är även en Videolänk)
 
2-5 dagar efter äggplocket åker vi ner igen och får tillbaka ett embryo som blivit en blastocyst (länk till video) Jag börjar sen med en kräm som innehåller progestoron. Eventuellt övriga överlevande embryon fryses ner.
 
Efter 17 dagar gör vi ett graviditetstest. Är det negativt får vi ta ett snack om när vi vill göra FET (frozen embryo transfer), vi har 1 poäng kvar då isf.
 
Är det positivt kommer vi vara försiktigt positiva. Efter två missfall kommer varje dag vara en vinst, och det tidiga ultraljudet i v 6 ett stort mål!
 
För mer information klicka på de mörkare textfälten som är länkar.
 
Videos:
Äggplock
Labriatoriet
 
 
 

Långt protokoll

1 Läs mer >>
Året var 2009 och jag hade ett år kvar på min utbildning. Vi hade bott in oss i vårt hus och vi kände att det nu var läge att bli fler i familjen! Vi beslutade att vänta lite så jag skulle hinna gå klart utbildningen, så i november var det dags. Vi skulle bli familj! 
 
Det blir jul, vinter, vår och var sjätte vecka kommer besvikelsen. Men det kan ju ta ett tag, det hade man ju hört! Jag försöker fokusera på skolan och då och då blir mensen sen och vi hoppas, går runt lite leende och tänker att NU kanske! Jag besöker olika apotek för att köpa graviditetstest i någon fåfäng tanke att apoteken inte ska tro nåt. Sommaren kommer, jag tar examen, vänner och släktingar får barn. Vi glädjs med dem och tänker att snart är det vår tur! Under sommaren blir jag allt mer och mer deprimerad och i slutet på juli får jag en panikångestattack på jobbet. Det är första gången i mitt liv jag får det. Jag får diagnos medelsvår depression, terapi, sjukskrivning och medicin. Jag berättar för läkaren att vi försöker få barn och hon säger att vi ska fortsätta försöka trots medicin och att det kanske är pga depressionen kroppen inte orkat. Vi åker på semester, förlovar oss och försöker tänka på annat än barn, men barnvagnar, magar och familjer finns ju överallt. Under vintern berättar jag för mina föräldrar och syster. Det har ju bara gått ett år, men för oss har det varit en evighet. Året fortsätter med bröllopsplaner, resor och jobbsökande. Vi köper ågglossningstester, men de verkar inte funka för det visar aldrig på ägglossning. 12 månader med hopp och hopplöshet.
 
2012 börjar och vi ringer Kvinnokliniken i Växjö och får komma på fertilitetsundersökning. Rör efter rör med blod skickas på analyser, vi lämnar prover, undersöks med ultraljud och får veta att vi båda är orsaken. Ingen av oss kan bli förälder. Det är vanligt att man som par har (om något) 1-2 hindren. Vi har 5. Vi gifter oss och har mitt i allt detta vårt livs bästa dag. Under sommaren opereras jag och vi får veta att jag har Endometrios och igenväxta äggledare. Chansen att bli gravida utan hjälp är alltså obefintlig. Vi ställs i kö till IVF. I december får vi komma på möte till RMC i Malmö och vi ska bara vänta på mens.
 
I januari sätts det igång och det är nässpray, salva och sprutor. I slutet på februari plockas 8 äggblåsor, 5 av dem innehöll ägg. Fyra blev befruktade och två överlevde. En till mig och en till frysen. Äggplocket gjorde ont. Mycket ont. Jag fick smärtstillande intranevöst som fick ökas ett par gånger. 2 mars åker vi förväntansfulla ner igen till Malmö och får ett ägg i livmodern. Vi försöker tänka att det bara är en prövomgång. Sällan lyckas det på första försöket. Men när jag ringer från jobbet fyra veckor senare får jag beskedet att jag är gravid! Jag går på toaletten och ser mig i speglen. Självklart ser jag inte annorlunda ut, jag var ju lika gravid på morgonen, jag bara visste det inte! 
 
Lyckan är total! Jag vill ringa ALLA och berätta, men min man säger att vi ska lugna oss, i alla fall till 12:e veckan. Veckan innan första ultraljudet berättar vi ändå för våra föräldrar. Vi skriver "Hej mormor" på magen och liknande gulliga saker och alla blir glada för vår skull. Vi pratar vagnar och gravidbälten och hurvida man ska investera i en såndär manick som man lyssnar efter hjärtslag med. Jag beställer hem böcker, "Vår graviditet", fyll i bok för de väntande föräldrarna. På kvällarna ligger jag i soffan och klappar på min mage och min man låtsas lyssna efter hjärtslag. Livet går äntligen vår väg!
 
I vecka 7 åker vi till Malmö igen, den här gången för att se vår stjärna på ultraljud. Jag har börjat få cravings av öl och ostbågar, av vilka jag självklart bara äter ostbågar. Jag mår illa och är väldigt trött i perioder. Vi går in i undersökningsrummet, jag lägger mig i stolen och vi ser...ingenting. En fostersäck, en gulkropp och en skugga. Läkaren kallar in en sköterska, hon är orolig att vi ska bryta ihop. Vi bara ser på varandra. De kollar igen, samma resultat. De ser en graviditet men inget foster. Vi ska vänta två veckor och sen besöka Kvinnokliniken i Växjö för ett andra utlåtande. På tåget hem är vi bara tysta. Det var inte såhär det skulle bli... Det var ju vår tur nu! Följande två veckor är som en evighet. Vi får veta att det kanske finns nåt, för fostersäcken har växt. En vecka senare säger de att den nog ligger bakom ett veck för de kan se ett halvt foster. I vecka 11 konstaterar de att hcg-nivån har sjunkit, inget hjärta slår och jag skickas hem med tabletter för medicinsk abort. Ett extremt smärtsamt dygn väntar, både psykiskt men framförallt fysiskt. Vi ägnar sommaren åt att bearbeta och finna glädje igen.
 
I september tinas vårt frysta embryo upp. Vi får veta att det överlevt, sätter oss på tåget och det hela tar 30 minuter innan vi sitter på tåget hem igen, befruktade. Vi är så glada att konduktören målar smilisar på biljetterna. De säger att chansen att bli gravida igen är stor. Den här gången ska jag helt undvika kaffe, Cola, lakrits, mögelost, kallrökt, charkiturier och annat sånt. Fyra veckor senare får vi veta att vi är gravida igen. Vi vågar inte bli glada. Men vi firar ändå! Det har hoppat i min mage de senaste dygnen, men det är endometriosen, det känner jag igen, kanske är den extra orolig pga graviditeten. Dagen efter blöder jag. Det kan man göra läser jag mig till. Jag hade ju jättebra hormonnivåer sa de ju! Dagen efter blöder jag mer och jag ringer RMC. De förstår inte, allt såg ju så bra ut. De skickar ett blodprovsrör som jag fyller och skickar tillbaka. De ringer och säger det jag inte vill höra. Nivån har sjunkit, jag har ett pågående missfall. De vill att vi försöker igen. Nu med en gång! Vi säger nej. Vi måste sörja. Vi måste komma tillbaka och få huvudet över ytan igen. Jag börjar blöda på annandagen i december. När februari börjar blöder jag fortfarande. Jag ringer Kvinnokliniken och de vill att jag kommer in nästa dag. Får träffa överläkaren som är fantastisk. Jag har hormonrubbning och misstänks ha PCO.I vilket fall är min ena äggstock full med cystor. Får hormoner som får mig att sluta blöda och en plan för hur vi ska göra fram till nästa IVF. Och nu är vi framme vid idag, 18 mars 2014. Vi väntar på mens. När mensen kommer ska vi ringa RMC. Då börjar nästa karusell med nässpray, salva och sprutor. Och jag tänkte att ni skulle få följa med då! ;)
 
 

Första början