langtantillliten.blogg.se

Nu har jag jobbat på annat jobb en vecka och varit på en anställningsintervju. Känns dubbelt att säga att jag kan hoppa in kvällar under mammaledigheten. Har ju kämpat så länge, ska jag inte bara stanna hemma och njuta då? Men samtidigt skulle det ju göra att jag kan vara hemma längre...plus att Peter får större chans att få egentid med Lucky :) 

 

Det har gjort mig och Lucky gott att byta miljö och jobb, jag är mer lugn i själen och inte så orolig längre. Lucky rör sig mer regelbundet (eller jag märker det mer regelbundet?) och jag känner att jag nog för första gången på riktigt vågat tro på att det faktiskt kommer ett nytt liv till vår familj, att vi faktiskt ska få bli föräldrar den här gången! Plötsligt har det gått upp för oss, både mig och Peter, att det är någon där inne. Vi har ju vetat det rent praktiskt, men där är vårt barn. 29 veckor tog det, innan vi vågat tro på det här. Vi har trott att vi vågat, men nej. 

 

Nu har jag börjat vakna av sammandragningar på natten, och igår hade jag väldigt mycket sammandragningar, vilka började göra ont på kvällen så jag nästan trodde det var förvärkar. Jag var inte så orolig, men Peter var bara och bastade en liten stund, när han kom hem så hade det nästan gått över. Just nu känner jag inget, förutom att Lucky har fått hicka, stackars liten! Nu syns det ganska väl utanpå magen när det kommer sparkar eller när det drar förbi ett huvud, en rumpa, eller en rygg :) 

 

I dag ska jag träffa kompisar, varav två gravida, och på tisdag ska vi få titta på Lucky igen <3 Hoppas hoppas njurarna har läkt! På onsdag ska vi träffa barnmorskan.