langtantillliten.blogg.se

Nu är jag då ruvare! Vi har bytt "namnet" på embryot från Liten#3 till Lucky. Peter som började, nu är jag också fast! :) Testdag är 6/6, svärfars födelsedag! 

 

Ruvdag 1: Extra svullen mage (har haft det sedan äggplocket). Annars mår jag toppen! Blev trött, men gick upp tidigt, fick på kvällen, men jag klippte lite gräs i värmen, så inte så konstigt!

 

Ruvdag 2: Fick mensvärk efter dammsugningen. Vilade, gick en promenad och kände då "ryckningar" i magen som vid förra missfallet. La mig ner och låg så till Peter kom hem. Jag tar inga risker! Vi fick brev från RMC igår. Tyvärr klarade sig inte de andra embryorna, så vi har nu ingen back up plan längre. Våra poäng är slut, och i och med det blir det nu inga fler IVF försök. Lucky är nu vårt sista hopp om en graviditet. Tar den så behövs ju inga fler, men visst ökade oron dramatiskt! Så Lucky: fastna, utvecklas, överlev!! 

 

Ruvdag 3: Åkte till stan och handlade lite växter och mat inför helgen. Tänkte att om jag var där 10 skulle jag nog missa köerna som blir runt lunch. Ack så fel jag hade! I övrigt är allt bra. Varm, trött (sov middag) och öm.

 

Ruvdag 4: Lugn dag idag! Äventyr i Moshult och lite mensvärk, men kan också vara tarmen där...

 

Ruvdag 5: Jag är så känslosam nu! Gråter av allt. Men kan ju vara oron med, och känslan av att vi aldrig kommer bli föräldrar! Brösten ömmar och livmodern påpekar sin existens! Så ingen skillnad mot när jag tog hormonerna alltså! :p 

 

Ruvdag 6: Jobbade idag men aktade mig noga för att lyfta något! Förutom att jag gråter mest hela tiden, även när jag skrattar (skrattar så jag får ont i magen och kan inte sluta), så är jag öm, trött, förstoppad (som med Liten#1) och blir extremt äklad av vissa lukter, så det är ju positivt! Men kan också vara psykiskt...inbillning... utom förstoppningen då ;)

 

Ruvdag 7: vaknade 4:30 och var kissnödig. Somnade om kl 6:00 och vaknade kl 12!! Handlade och planterade och blev kvitt magontet! Är kissnödig hela tiden! 10 dagar kvar till testdag!! Cyklade en runda på kvällen.

 

Ruvdag 8: vaknade vid 2:00 av mensvärk och fick direkt ångest för att jag cyklat! Kissade och det kändes bättre! Somnade 7:00 och vaknade 9:00. Sen har jag mest haft ont i magen av förstoppningen :/

 

Ruvdag 9: idag är ingen bra dag! Vaknade 2 nåt och kissade. Vaknade igen 5:00 av mensvärk, mest högra äggstocken och blev orolig att jag är överstimulerad. Eller att mensen var på gång. Peter bad mig lägga mig i hans famn så han kunde värma magen och jag lyckades somna om en timme. Vaknade igen och kände att jag var tvungen att röra på mig. Tittade på förlossningskliniken på TV medan jag stående vaggade från sida till sida. Vid 8 åt vi frukost och påväg ut till bilen för att hämta hunden vi ska passa i helgen fick jag stanna för jag trodde jag skulle kräkas! Vägen dit och Hem var Peter beredd att stanna. Brösten känns som att det blixtrar i dem! Nu ligger jag i sängen, är sugen på bacon (som igår) och mår allmänt illa. Kan ju vara pga förstoppningen, men trodde det hade lossnat nu! Vi pratade om att ringa KK och höra om det kunde vara överstimulering, men då mensvärken släppte väntar vi en dag till! Är det inte bättre imorgon ringer jag och hör vad de säger! Wish me luck!

 

Ruvdag 10: Det är bättre idag! Sov hela natten, med undantag för ett toabesök. Vaknade med lite värk som snabbt gick över. Idag har jag äntligen fått mina bacon! Mått illa nästan hela dagen och sov middag 3 timmar, det är jobbigt att röra sig men har gått två promenader! 7 dagar till testdag!

 

Ruvdag 11-14: mindre mensvärk, mer illamående, bättre mage, men känns som om en hård sköld under huden i magen.  Tre dagar kvar!

 

Ruvdag 15: världens illamående, mjuk mage, och sov middag som vanligt numer! Får gå upp två-tre gånger på natten och kissa (är inte det lite tidigt?). Plötsligt har en rädsla dykt upp också! Inte för ett negativt resultat, utan snarare för ett missfall! Drömmer om blod och klumpar och vaknar panikslaget! Minsta värk i magen stannar jag upp och väntar... Jag är nu ganska säker på ett plus på testdagen, men mer orolig för att klara mig till tidiga ultraljudet och att de då ska se ett liv! Vi orkar nog inte ett missfall till, och absolut inte ett ultraljud där de säger att lyset är tänt men invånaren flyttat. STANNA Lucky!!!!